combatgirl.blogg.se

Trött, sleten och mörbultad...

 
Dagen började med att min fina vän, arbetskollega och granne knackade på i morse. Det blev lite småsnatter i nån timma innan jag satte igång för att göra mig redo för jobbet. Det var bara att sätta igång musiken så man kunde komma igång med lite tempo. 
 
Nu har det ju renoverats och blivit jättemysigt där i restaurangen på Vida Arena. Men när jag tog bilderna så va det fortfarande ljust, så man såg inte hur det ska se ut i den rätta belysningen. Men jag kan lova att det är myskänsla all the way. 
 
Efter flera timmars springande på jobbet så är jag nu välldigt trött och mina fötter är både ömma oh svullna. Så nu är det högläge i sängen som gäller och titta på det sista av filmen "Änglar och demoner". 
Men jag kan inte annat än säga att jag ändå, trots tröttheten, trivs med mitt jobb och mina fina kollegor. Sen att man har roliga kunder att ta hand om gör hela arbetspasset mycket festligare med skratt och humor.
 
Som ni ser så bjöd jag på lite fler bilder idag. 
Varav en av dem visar hur hårfärgen blev. Nu är den lite mörkare där också pga hårskummet som jag har i det. Men jag är nöjd med det. Sen kanske det ser annorlunda ut när jag ser till att det blir rakt också. 
 
Nä nu är jag trött mina fina guldkorn. Så jag ska nog krypa ner under täcket och krama kudden. 
För imorgon ska jag ta ett av mina älskade syskonbarn på ett zumbapass för barn. Hon kommer bli så glad eftersom jag vet att hon gärna velat prova det. 
 
Ha nu en underbar fortsättning på er lördagsnatt, my lovelies💕
Nattnatt, Combatgirl 💋

Film, frukt och pistagenötter...🎬

Kan det bli bättre? Nope. Det är helt perfekt. Med tanke på att alla är ute och festar nu när det är fredagkväll så innebär det lugn och ro i hela huset. Lucky me. Och som ni ser så är det "Captain America: The First Avenger" som gäller ikväll. 
 
Som tur är så har jag en ordentlig sovmorgon i morgon. Sen är det ett arbetspass på Vida Arena som gäller. För er som inte varit där än, så kan jag berätta att det är nyrenoverat och ser grymt bra ut där i restaurangen. Det är som ett helt nytt ställe med en helt ny atmosfär. Så om ni inte åkt dit än, gör det! Oavsett det är för en hockeymatch eller lunch. Ni kommer inte ångra er. 
 
Well well mina små guldkorn ute i natten.
Jag hoppas ni får en fortsatt trevlig fredagskväll.
Nattnatt my lovlies ✨
All my love, Combatgirl 💋

Höstkväll✨

Ja, det är en underbar höstkväll idag. Jag tog min filt och kudde och satte mig ute på balkongen i soffan. Tänkte att det kanske kunde hjälpa mig att få bort migränen eller i alla fall lätta på den. Så nu sitter jag här ute och har det helt underbart mysigt. Frisk luft har aldrig skadat någon oavsett tid på dygnet. Jag skulle jobbat idag men så ringde man och berättade att jag inte behövde komma. Skulle nämligen suttit vak. 
Så det kanske blir till att gå till sängs tidigare idag ändå. Mycket har seglat igenom tankarna idag. Förvirrande saker som jag helst inte vill tänka på med tanke på allt annat jag har att tänka på just nu. All stress man är under för att man är så envist inställd på att lyckas med det man har som mål i livet. Men den största nackdelen är vad stressen även drar med sig. Migrän, yrsel, bröstsmärtor och en hel del annat jag helst inte vill ha men som jag redan haft idag.
 
En annan stressfaktor är när luren flippar efter att man uppdaterad OS i den. Alla mina bokade arbetstider blev omkastade och helt plötsligt fick de helt andra klockslag än vad de skulle vara bokade på. Vissa försvann helt. Så då fick man ju spendera en si så där ca 2h med att ringa samtal för att ta reda på alla bokade pass man har och vilka datum. Som tur är fick jag även lite fler arbetspass på köpet också. Det tackar vi för. 
 
Nehepp, alla mina guldkorn där ute. Det verkar inte bättre än att det kanske är dags att gå in och krypa i säng för att sova.
Ha nu en fin fortsättning på er kväll all my lovlies✨
Combatgirl, Over'n out 💋

Bye dull brown, hello vibrant and warm mahogany💋

Ja känns bra faktiskt. Behövde en rejäl förändring kände jag efter den sista tiden av olika ups'n downs som jag haft. Självklart ser man bara det nytvättade burret just nu. Men kanske längre fram så slänger jag upp en stylad bild på hur det förändrats. Alltid härligt när man kan ge håret lite liv och rörelse.
 
Har vissa funderingar och tankar kring viss saker som jag vill och behöver göra. Saker som har med min framtid att göra. Men än så länge är mina händer fortfarande bundna och man kan inte hoppa in i saker och ting i blindo utan planering. Allt har sin tid och plats. Allt har en mening. Och självklart så jobbar man hårt för det man vill ha och behöver. Men ibland inser man också att hur hårt man än jobbar så är vissa saker i livet, som för andra är en självklarhet, inte ämnade för en själv. Antingen så accepterar man det eller så lägger man de planerna på is ett litet tag tills tiden är inne och mer passande. Och det är lite så jag känner att det är nu. 
 
Förutom att jag nu hamnat i en svacka, så känns det lite att samtidigt som allt kan gå fel faktiskt går fel så står tiden även still på nåt sätt. Jag kommer ingenstans. Ibland är det så panik och ångestfyllt att det är så man knappt vet hur man ska andas. Det tar stopp varje gång man vill ta ett andetag. Varför? 
Även själen gör ont. Något fattas där. Allt man hör ett öronbedövande eko. Samtidigt som ekot har sällskap av en oidentfierad sorg. 
Man försöker vara alla till lags, men det är ändå inte nog, inte tillräckligt vad man än gör eller ger. Men nu är det slut med det. Jag är inte mitt förgångna, jag vet ännu inte hur min framtid ser ut, men nuet... nuet är något jag vill lära mig ta till vara på. Leva varje dag till fullo och tänka på vad som gör mig lycklig. Eller i alla fall kan tänkas göra mig lycklig. Jag vill utvecklas på mina egna villkor, i min egen takt, efter mina egna krav. Men innan det ska börja utvecklas så ska jag försöka lära mig att börja andas igen. 
 
Untill next time alla mina små guldkorn, nu ska jag mot bättre vetande titta på romantikfilmen "The Lakehouse". Lite skrattretande att jag som inte tror på kärlek, själva konseptet eller dess existens, sitter och tittar på det. Bra skådisar i alla fall. Ha en fin kväll my lovelies ✨
Combatgirl sais Peace Out 

Long time, no see...💕

Sorry, my lovelies för bristen på upplägg. Som ni själva vet så vill man ibland dra sig undan omvärlden och sluta sig i sin alldeles egna lilla bubbla. Och det är precis vad jag har gjort. När man har mycket att tänka på, mycket som oroar en, mycket som påverkar en så mycket att man till och med glömmer att man har ett arbetspass inbokat, ja då vet man att man behöver dra sig undan för att andas lite. Vi kan väll säga att det varit en ganska prövande vecka för mig och att jag nu försökt samla ihop lite trasiga bitar för laga dem. Men trots att man försöker samla krafterna och med nya tag försöka le inför allmänheten, så är självkänslan fortfarande ännu skör. 
Igår va jag hos mamma och firade hennes födelsedag. Mycket stojande med barnen som bråkade om vem som skulle få sitta i min famn och gosa med mig. Mitt hjärta nästan exploderar av kärlek till de underbara syskonbarnen, när jag väl får chansen att träffa dem. Finns inget jag inte skulle göra för mina syskonbarn. Jag har som sagt aldrig lyckats få egna, men mina 5 syskonbarn har alltid varit min stora tröst. Och till min stora lycka ska jag snart få ett 6e syskonbarn. Knappt en månad tills det lilla knytet anländer till oss.
Idag var man iväg och fixade massa ärenden hela dagen. Väldigt påfrestande irriterande ärenden. Men den dagen lättade en hel del när man fick träffa en vän som man inte sett på länge och sen luncha med en annan underbar vän. Sist vi var ute på egen hand hon och jag, var efter att hon fött sin yngsta dotter. Det va 3år sen. Så ni förstår hur uppskattad den timman var. Sen bestämde jag mig för att nu var det dags för en hårförändring, i alla fall vad gäller färgen. Jag hade en röd lyster i håret förr, men tänkte nu vill jag göra den mer intensiv. Jag hoppas den blir som jag önskar mig.
En stund innan jag kom hem började jag må ganska dåligt och smärtan började öka ganska successivt. Så det blev ingen träning idag. Imon är det i alla fall dags för ett nytt nattpass på det nya jobbet. det innebär att jag får vända på dygnet igen och sova bort dagen. 
Men nu alla mina fina guldkorn är film med självaste Orlando Bloom som gäller, allas vår snygga pirat, med lite vindruvor som tilltugg och sällskap.Ha det så fint my lovlies, för det tänker jag ha med min kudde som dejt. XOXO, Combatgirl 💋

Look at me working that navyblue uniform... 💕

Ja här var det en helt annan uniform än den jag använder på sjukhuset var det då ja. Igår va min första natt på det äldreboendet och nu är jag en bit in på min andra natt. Jag är van vid högre tempo än det som finns här oavsett det gäller dag eller natt. Så just nu känns det lite ovant att inte kunna göra det jag gör i normala fall. Men det är mycket att ta in ändå med tanke på att arbetsplatsen är ny för mig. Det är nya rutiner, fyra avdelningars boenden att lära sig namnen på, åkommor och en himla massa annat. Lära känna alla nattkollegor. Så det är rätt intressant i sig. Det är ett jäkla hejhå. Jag sov hela dagen, men på väg till jobbet så började jag kallsvettas nåt så hemskt, yrseln och illamåendet tog fart. Migränkänningarna hade satt igång. Så det var bara att försöka få i sig medicinen och hoppas på att det ska lätta. För att jag skulle piggna till började jag knapra dextrosol och dricka Celcius. Det hjälpte och en stund senare var jag mig själv igen.
Men nu så alla mina fina guldkord ute i natten, så är det dags för mig att göra en ny runda ute på avdelningarna snart. Så jag önskar er en redigt god natt och att ni får sova så gott när ni går och lägger er.
Combatgirl sais sweet dreams my lovlies 💋💕
 

Inte en lugn stund...

Ja just det, inte en lugn stund sen jag gick upp i morse. Vaknade av att jag hade huvudvärk efter alla vakna stunder under natten. Den ena mardrömmen efter den andra och som man inte ser nån anledning till. Hur som helst, så började jag min dag med att sätta mig på balkongen med min frukost och bara njuta av solen som ännu skiner i sin sommarglans trots att det redan är september. Men jag klagar verkligen inte. Hösten och vintern kommer göra oss sällskap snart nog ändå, så jag tackar och tar emot så länge värmen är kvar. 
Fortsatte mitt donande hemma innan jag drog till systrami för att fixa lite grejer innan jag drog hem igen för lite matlagning. Jag blev sugen på Chli Con Carne idag. Men jag satte min egen lilla spinn på det istället vad gäller en del ingridienser och kryddor. Man ska ju inte behöva tillkalla brandkåren när man ska äta för att man fräter hål på munnen. Inte för att man klagar på den manliga fägringen som brandkåren erbjuder utöver sin ytterst höga yrkes kompetens, men tror nog de hellre lägger den arbetskraften där de verkligen behövs och kan rädda liv, hahaha. Anywhoooo... Jag hade inte nåt passande bröd till maten så jag bestämde mig för att koka pasta till den. Och stilla dig mitt hjärta vad gott det var. Matkoma på 3 röda och UTAN brännhål i munnen. Efter att ha vilat lite, donat lite till så var det äntligen dags för oh so talented Denzel Washington i filmen "Unstoppable". En välldigt sevärd film om du inte har sett den. Så nu ska jag kolla på filmen i sällskap av lite vindruvor o lite chips. Man kan ha det sämre. Sen sova för att gå upp och preppa inför mitt nattpass på ett av mina många jobb. 
Untill next time alla mina fina guldkorn där ute i natten, så önskar jag er en fortsatt trevlig söndagskväll ✨
Combatgirl sais nightnight my lovlies💕

Vart tog tiden vägen??

Ja det kan man undra. Dagen började välldigt segt av konserten som bestod av en hel trumorkester i huvudet som var nära att explodera. Efter att ha klunkat vatten som en annan kamel under dagen blev det så småning om bättre. Sen var det bara att sätta igång med vad jag skulle göra under dagen. Och det innebar att jag skulle samla alla böcker, apparater och andra saker jag ville ha sålt som jag ändå inte använder. Nu har jag lyckats bli av med en del saker i alla fall. Så det känns nice att få det ur vägen och samtidigt tjäna på det. Skadar aldrig med en extra peng att lägga undan till en regnig dag som man säger.
Igår var jag ute och spelade bowling med mina vänner som också jobbar inom vården. Trots att jag förlorade stort, och då menar jag BIG TIME, så hade jag sjukt roligt. Rännan hade tydligen bestämt sig för att bli min bästa vän under spelet. Men jäklar vad jag skrattade och hade roligt med gänget. Man har inte alltid tid att träffas och umgås med vare sig familj eller vänner eftersom man nästan är bosatt på jobbet. Så när man väl ses är det härligt att bara släppa allt för en stund och bara få andas lite. Att få slappna av och ha lite roligt. Det behöver inte vara något stort. Oftast är allt som är mysigt i all sin enkelhet det man behöver mest. Det gäller bara att kunna uppskatta det lilla i livet. För kan man inte uppskatta det lilla så kan man inte heller uppskatta det stora. 
Just nu sitter jag och tittar på "The Blind Side" med Sandra Bullock. Den filmen kan jag se hur många gånger som helst, och bölar gör jag lika mycket som jag storskrattar varje gång. Jag älskar den filmen och det budskap den sprider. 
Mina fina guldkorn där ute, vart ni än befinner er, så önskar jag er en underbar fortsättning på er lördagskväll. I know I am ✨
Combatgirl signing out for the night 💋

Lycklig och nöjd ...

Idag blev balkongen nymålad i en fräsch vit färg. Det fick mig att bli piggare och plötsligt var det full rulle på mig. Jag fixade en ny omklädning till soffdynan i glad och fin gul färg som visade sig vara fin till den ljusgula duken på bordet. Tidningstället fick stå jämte med lite bling i rött, orange och gult. Sen gick jag och letade upp mina lycktor som hängdes upp och hade oranga färger också. En ljuslykta på bordet och allt va som jag ville ha det. Hela lägenheten är som jag vill ha den nu också förutom att jag bara har gardinerna kvar att hänga upp i vardagsrummet. 
Men nu ikväll så ska jag träffa arbetskollegor för lite bowling. Kommer knappt ihåg när jag spelade det senaste. Så det kommer bli så sjukt kul att träffa dem och göra nåt ihop.
With that beeing said alla mina guldkorn, så önskar jag er en fin fredagskväll. För det tänker jag minsann ha.
Combatgirl kisses my lovlies 💋💕

Full rulle hela dagen...

Hej hopp alla mina fina guldkorn där ute. Det är redan torsdagkväll igen och jag har hållit igång hela dagen. Dagen började visserligen välldigt segt och det kändes som att kroppen gått ett par ronder med en björn och förlorat flera gånger om och lite till. Så ja, det va en träningsvärk som hette duga vill jag lova. Till slut så kom jag upp i alla fall och började plocka lite hemma. Sen fick jag mig ett ryck och började storstäda balkongen eftersom vädret var så fint. Så fick man då en knackning på dörren som visade sig vara målarna som hade tänkt måla min balkong. Eftersom jag va mitt uppe i städningen så sa de att de kunde komma tillbaka imorgon bitti istället och på så sätt kan börja måla hos min granne istället.
Mina tomatplantor fick tillfälligt flytta in i köket i några dagar tills de får återgå till sin plats på balkongen. Sen blev det lite mer plockande tills det var dags för tvätten som nu snart är färdig också. Känner mig mer än bara nöjd med min dag.
Sitter nu med en hög med goda pistagenötter, ett glas iskall äppeljuice och tittar på vad som många suckar över och kallar eyecandy. Jupp, you guessed it. Självaste Jason Stathham i filmen "The Transporter 3". YEAH BABY!!!! Ni kan ju inte annat än hålla med, mannen är ju helt awesome på alla sätt. 
Nu så mina små guldkorn där ute, ska jag springa ner för femtio elfte gången till tvättstugan och vika det sista av tvätten som är kvar innan jag myser ner mig framför tv'n igen. Man kan inte känna annat än förnöjsamhet efter allt man gjort idag.
Önskar er alla mina fina guldkorn där ute en fortsatt underbar torsdagskväll. För det tänker jag ha ✨
Combatgirl sais Over'n Out my lovlies 💋💕

ÄNTLIGEN...

Idag var verkligen en bra dag för mig. Så här bra har jag inte mått på länge, helt underbart. Idag blev det lite samtal som vanligt för planerade möten och lite vila innan det var dags att göra mig i ordning för träningen. Jag var lite nervös och orolig för hur jag skulle klara mig med tanke på hur jag mått sista tiden. Särskilt som senaste gången jag tränade KravMaga med gänget va under graderingen i juni. Så man kände ju sig lite ringrostig men, jäklar va roligt det var att känna hur man sakta men säkert kom in i det igen. Det va länge sen man svettades så mycket av ett träningspass eller kände hur det kunde bränna i musklerna av ansträngning.
Något som förvånade oss alla var att coachen vi hade idag är ganska känd för att ge oss redigt intensiva fyspass. Man bokstavligt talat känner att man när som helst kommer börja kräkas av ansträngning om man inte får vila snart. Men idag så drog han ner på hela det fyspasset och istället för att ge oss 25•4 i armhävningar som han brukar göra så blev det bara 25 armhävningar. Så ni förstår min och alla andras förvåning. Men det funkade bra för min del att "mjukstarta". Men jäklar säger jag ändå vad svettig man var. Alldeles genomvåt. Som sagt så är det helt underbart att ha fått börja träna igen.
Min belöning blev en hel sub från Subway med alla grönsaker som finns utom "khalapeno on a stick", hahahah. Men den satt finfint vill jag lova. Och nu sitter jag mätt, mör men lycklig och nöjd och tittar på "Gisslan" med Bruce Willis. Jupp man kan ha det sämre antar jag. Förhoppningsvis kommer jag inte ha en mördande träningsvärk imorgon. 
Ha det nu så fint alla mina fina guldkorn där ute✨
Combatgirl sais Peace Out my lovlies 💋💕

En underbar dag i solen...

Dagen började med att mobilen gick varm av alla sms jag fick av vänner som ville ses idag. Med tanke på hur soligt och fint det var så blev jag självklart sugen på att komma ut lite. Särskilt med tanke på hur konstig jag känt mig de senaste dagarna. Efter att ha börjat med min medicin igår kände jag att jag mådde bättre och kände att solen skulle göra mig gott. Så eftermiddagen spenderades nere på stan med mina vänner och två söta småttingar. Med tanke på att vi inte hade setts på länge så hade vi välldigt mycket att prata om och ta igen.
Några timmar senare var det dags för mig att gå och hämta min systerson på dagis för att möta upp med syrran som skulle hämta dottern från förskolan. Därefter var det att gå och hälsa på min mamma och syster som kom hem igår från sin semester i Libanon. Väl där så träffar jag mina systrar och resten av mina syskonbarn. Så ni kan ju föreställa er hur det lät hemma hos mamma när 5 kids i åldrarna 8månader till 6år möts och ljudvolymen steg "några" snäpp. Det va rena cirkusen ett tag, hahaha. Men det är alltid lika härligt att se dem allihopa hur högljutt det än blir. Och snart så föds ju en söt liten bebis till. Nåt jag verkligen ser fram emot.
Sen var det dags att jag och syrran med familj att åka upp till vår moster och hälsa på, också för att hon kom hem från Libanon. Efter ännu mer fika och skratt så var det dags för mig att äntligen gå hem. Jag var nöjd med min dag, mest för att jag inte kände av yrseln eller illamåendet jag hade känt av de senaste dagarna. Något jag funderade på att det kunde bero på är att jag antagligen fått kristallsjukan igen. Nåt jag hade för 3år sen och hade just samma symtom och lite till. Verkligen obehagligt. Men nu ligger jag hemma, och är mer än bara nöjd med min dag. 
Ok alla mina fina guldkorn där ute. Jag hoppas ni får en awesome fortsättning på er kväll. I know I will... 💕
Combatgirl sais Peace Out my lovlies 💋

Den här dagen sög ganska så ordentligt...

Ok... Det är ju redan konstaterat att det inte blev någon träning för mig idag. Därav min stora irritation. Allt va fixat och färdigt. Jag till och med hann med en hel del jobbrelaterade samtal. När det va gjort så begav jag mig ner till apoteket för att göra några viktiga inköp. Men halvvägs ner börjar yrseln göra sig välldigt påmind. Det började snurra framför mig och det kändes som att det gungade under fötterna på mig. Jag lyckades ta mig hela vägen till apoteket i alla fall och handla det jag skulle. Men på vägen hem började jag bli ordentligt yr igen och kallsvetten sipprade fram på ett obehagligt sätt. När jag väl lyckades ta mig upp till lägenheten så andades jag tungt, hjärtat hamrade på i rasande fart, jag va kritvit i ansiktet och kläderna genomvåta av kallsvetten. Det såg inte bra ut någonstans. En timma senare när jag trodde att det lugnat ner sig och jag satte mig på sängkanten, som tur var, så svartnade allt helt plötsligt och jag tuppade av för ett ögonblick.
Så pga det så var det bara att ta det säkra före det osäkra. Som min coach sa, så är det inte direkt Friskis & Svettis träning vi kör med, utan fullt ös och en fysiskt krävande kampsport. Så att trilla ihop som en potatissäck mitt under träningen är varken optimalt eller något vidare graciöst eller smickrande. Så ja, jag var mer än lagom irriterad att behöva missa träningspasset igen och muttrade rätt så flitigt på alla språk jag kunde och antagligen på några stycken påhittade också. Men så är man ju vårdutbildad och måste tänka logiskt ur den synvinkeln på vad som är ok och vad jag borde göra så det inte blir värre. Svaret blev då att ligga kvar hemma och försöka bli bättre. Ja det suger, BIG TIME I might add. *Mutter, mutter*
Aja, snart är det ju onsdag och då får jag hoppas att jag är återställd. Nu ska jag kolla vidare på "Get Smart". Kan inte sluta skratta när jag ser den filmen. Helt galet rolig är den. Särskilt när en av karaktärerna får sig ett rejält slag med häftapparaten mot pannan av The Rock, hahah.
Så nu önskar jag er alla mina fina guldkorn där ute en fin fortsättning på denna måndagskväll.✨
Untill next time and update...
PEACE OUT my lovlies 💋

YEAH BABY!!! Då var det dags igen...

Jupp, och då blir det all in. Nu har jag ÄNTLIGEN införskaffat alla nödvändiga skydd som behövs. För fram tills nyligen så gick jag med bara vissa skydd och tyckte att jag klarade mig bra. Men det går ju inte att låta det "gå bra" hur länge som helst. Så de nyaste i raden jag hade köpt va ett par handskar och en ny susp istället för den jag hade. Funderar på att köpa lindor till handlederna också. Vi får se längre fram. Det skadar inte att ha dem i alla fall.
Men hur som helst, fram tills idag så hade jag missat varenda pass pga jobbet. Så idag ska jag äntligen återförenas med det bästa gänget som finns att träna med. Grymma coacher och awesome gruppkompisar som man tränar med. Det kan inte bli bättre. Och även om träningspasset sopar golvet med en rent fysiskt att man känner hur hela kroppen skakar efreråt, så är det värt varje minut, varje blåmärke Och all träningsvärk man har efteråt. För oavsett hur ont man än har efteråt så vet man med sig att man gett allt och mår sjukt bra efteråt. Det ska bli sjukt kul att börja igen, men måste som sagt bygga upp min kondis igen som gått tillbaka och blivit sämre än kass. HOLY CRAP säger jag bara. Men med förnyade krafter, bra mentalitet och fina människor som stöttar och hjälper en med vad man än behöver förbättra så kan det inte gå annat än framåt.
Ok, mina guldkorn, det va allt för tillfället. I will be back with an update senare under dagen efter mitt träningspass för att berätta hur det har gått. Combatgirl sais Peace Out 💕

När förvandlas känslan av att vara otillräcklig till att vara osynlig??

När under uppväxten börjar man lära sig att dölja det man känner? Döljer vad man får uppleva? Dölja hur det man får höra och se påverkar en? Ganska tidigt tror jag. I alla fall bra mycket tidigare än man själv är medveten om. 
Allt man upplever fram tills man blir vuxen registreras i ens minne och hjärta och formar en till den person vi slutligen blir. Vi kan under dagen ha hört något om oss själv som är så djupt sårande men vill inte på något sätt visa hur det påverkat oss. Man fortsätter le, skratta och skoja med vem det nu är man har runt sig, som om inget hänt. Men enbart den som känner dig ordentligt vet och kan verkligen se ifall ditt leende når dina ögon eller inte. Den personen kan se hur olycklig du är eller om du behöver något utan att du ens behöver be om det. Men ibland så är man så duktig på att dölja det man känner även för den allra mest uppmärksamma person också. Allt för att på ett eller annat sätt skydda sig själv. Skydda sig själv mot vad det än är som kan innebära att man blir sårad eller leda till att man känner sig otillräcklig. 
Till slut kan man ha byggt så höga och tjocka murar runt sig att man även lyckas göra sig själv osynlig för omvärlden. Orsakerna för det kan vara många. Det kan vara allt från mobbing till turbulenta förhållanden. Och då kan resultatet på det gå till på olika sätt. En del blir så knäckta att de inte ser någon annan utväg än att ta livet av sig, en del sluter sig och låter inte någon komma nära inpå dem igen, andra blir istället så fokuserade på att hävda sig och motbevisa vad det nu är för något som de blivit anklagade för. Men att hela tiden försöka hävda sig, rättfärdiga allt man gör eller alla beslut man tar, att hela tiden förklara sig, det tar på krafterna även det. Till slut ger man upp och känner att vad man än gör, vad man än säger så kommer man alltid ändå få pikar, inget kommer någonsin vara rätt, att man aldrig kommer vara god nog. Alltid otillräcklig.
Vad får folk ut utav att alltid hitta fel på andra? Alltid mindreförklara dem och trycka ner vad som antagligen redan är ett skört självförtroende och en ännu skörare självkänsla som leder till en välldigt skev självbild av sig själv. Är det inte bättre att lägga ner energi på att faktiskt lyfta upp personen och hjälpa dem att faktiskt lyckas med vad de försöker uppnå i sina liv? Ett fint ord kan göra så ofantligt mycket för den person som redan känner det som att de står vid en kant de inte kan se. En hjälpande hand att erbjuda styrka och stöd med när deras egen tryter. Tänk på det nästa gång ni slänger ur er sårande ord utan tanke, vad de kan ställa till med. För ni vet inte hur illa eller svåra dagarna redan är för den personen. Ett leende kan räcka för att den personen inte ska behöva känna sig osynlig mer, även om det bara är för stunden. 
Ha det så fint alla mina underbara guldkorn där ute i natten. Ta hand om er och om era medmänniskor. Det ni gör gott för andra kan mycket väl komma att betala sig bra en dag i framtiden om man tror på karma. Be kind, be safe, be all you can be. 
Peace out my lovelies ✨
Puss på er 💋

Drömmarnas land✨

Att ligga i sängen och lyssna på regnet när man är trött är nog det mest avslappnande som finns. Man slappnar av så mycket att man drömmer sig bort till en värld man i vanliga fall aldrig skulle drömma sig bort till.
Drömmarnas land är stället som finns i din själ där allt är möjligt, stället där du uppfyller dina drömmar, stället där du aldrig känner smärta eller blir sårad av någon. Ett ställe där ingen är anledning till att dina tårar rinner.  Det enda stället där du hittar kärleken även om du under vaket tillstånd inte tror på kärleken existens. I drömmarnas land känner du en värme som får dig att känna trygghet. Du känner dig lycklig utan anledning och kan le genuint från hjärtat.
Där är du älskad utan förbehåll eller krav. Där känner du att det finns en mening för din existens. Där är du aldrig ensam i vare sig själen eller hjärtat...
Så med det sagt alla mina fina guldkorn där ute, önskar jag er en fin fortsättning på er lördagskväll, vart och med vem ni än väljer att spendera den 💕

Multipla personligheter eller bara flera olika liv..??

Mmm... Ibland kan man ju undra faktiskt. Man vaknar varje dag, man är den person som förhoppningsvis är en själv, den man vill vara. Oavsett man vågar visa den personen för någon eller inte. Sen gör man sig iordning, beger sig till jobbet, kliver in i arbetsrollen och plötsligt är man en helt annan person. Förhoppningsvis en person som inger förtroende, kompetens samtidigt som man förmedlar lugn. När den arbetsdagen är över så kanske man går och träffar sin familj. Då är det en helt annan personlighet som dyker upp. En person som förväntas vara på ett visst sätt, uppföra sig enligt de krav och förväntningar enligt oskrivna regler. Sen går man hem och är åter sig själv. Eller är det bara en mask man gömt sig bakom hela dagen, även med familjen, som man sen tar av när man kommer hem? 
Även om alla dessa personer som är ens familj och man borde kunna vara sig själv runt dem, så kan man ändå inte vara det till 100%. Man försöker men rädslan för att alltid vara en besvikelse, att aldrig leva upp till det som de vill att man ska leva upp till, alla krav man har på sig som man försöker tillgodose men aldrig lyckas med... Allt sådant får en att hålla tillbaka och låsa in det man har inom sig för att orka leva upp till sina krav och förväntningar. Så kanske bor det några personligheter i oss alla som vi bara inte vill visa och som vi istället håller för oss själva. Dels för att skydda oss själva från smärta och dels för att man kanske på någon nivå känner att vi behöver någonstans behöver den där extra "personligheten" som en ventil. En plats där ingen dömer oss eller sätter en stämpel på oss som inte är berättigad. Vi har alla rätt att vara dem vi är, att staka ut vår egen väg och följa den för att förhoppningsvis en dag hitta eller nå det vi letar efter i livet. Ingen har rätt att sätta en stämpel på oss enbart för att vi inte passar in i den box eller mall de anser att man borde hålla oss till. Jag vill kunna vara den jag är, oavsett det bra eller det dåliga, utan att någon dömer mig. Vi måste ha möjligheten att kunna utvecklas, och utan att kunna göra något misstag emellanåt så kan man inte göra det. 
Så, alla mina guldkorn där ute denna fredagskväll, då säger jag att låt ingen sätta er i något fack, sätta en stämpel på er eller begära att ni ska vara något som inte känns bra för er. Våga vara er själva och lev ert liv för er egen skull. Ingen kommer någonsin tacka er, allra minst ni själva, om ni misslyckas på så att ni en ni en dag bryter ihop. Men en sak är säker. OM det en dag skulle hända och du känner dig nedbruten, så kommer du hitta styrkan i dig själv att ställa dig upp, vända dig om och faktiskt upptäcka vem som står bakom dig att ge den styrka och det stöd när du behöver det  som mest. I know I did. 
Ha nu en AWESOME fredagskväll alla mina fina guldkorn. För det tänker jag ha med mina goda räkcrêpes!!! Sa jag matkoma eller?? 
Peace out my lovelies 💕

Stupid migrane, poof be gone...

 
 
 
 
Dagen började verkligen inte bra. Det va meningen att jag skulle upp, göra mig iordning för att träffa en tjejkompis, vandra runt och snacka lite eftersom det var länge sen vi sågs och sen gå hem och tvätta. Men nej nej. Självklart blev det inte så. För Herr Migrän hälsade på och visade sitt fula tryne. Så vi ställde in och ska ses nästa vecka istället. Jag drog ner persiennerna, drog för gardinerna och bäddade ner mig så jag kunde vila fr dunkandet i huvudet. Men vad händer knappt en minut senare? Jo någonstans i huset börjar någon borra och det känns som att de borrar rätt in i hjärnan på mig. Och inga öronproppar man heller. Kanske borde investera i några stycken. Medicinen hjälpte iallafall. Den här gången behövde jag som tur är inte springa och kräkas pga smärtan. Något som i vanliga fall brukar hända. Usch och blä. So not funny.
Så nu ligger jag här i sängen och njuter av tystnaden. Det finns inget värre än smärta som nästan förblindar en när den väl sätter igång. Det blixtrar framför ögonen samtidigt som det pulserar i dem. Man vill bara gråta men biter ihop. Man biter ihop så mycket att det knakar i både tänder och i käkarna. Men man biter ihop. man fortsätter bita ihop...i förhoppning om att när man lättar på bettet så kanske smärtan ger efter och släpper. Hur som helst... Nu ska jag pop some pills och försöka vila skallen igen... But untill next time mina guldkorn, så hoppas jag ni får en bra kväll. 
Peace out, my lovelies ✨💋

Galen dag...

Idag började dagen med massa samtal. Kändes lite som att luren tillslut va fastlimmad i örat nästan. Hade lite bråttom samtidigt då jag skulle möta upp med syrran för lite umgängestid eftersom vi inte lyckats ses på ett tag pga att jag jobbar så mycket. Vi tog bussen upp till Grand Samarkand för lite shopping. Hon behövde lite saker till sin dotter som just börjat skolan och jag behövde ett par gardinstänger till mina nya fina gardiner som jag beställt i maj någon gång.
Det slutade med att jag köpte ett par till ett väldigt bra pris. Sen SJÄLVKLART så kom jag ju på att jag behöver en ny susp till Krav Magan. Den jag hade funkade inte redigt. Den gav bra skydd och så. MEN jäklar vad obekväm den var. Den tog bra med stryk visserligen, MEN den putade ut så illa att den som skulle sett mig och inte visste att jag har den på träningen skulle tro att jag va en blandning mellan en man vars vissa anatomiska kroppsdelar va på flykt någonstans och en kvinna som är gravid men av någon anledning fått en fyrkantig mage istället. Så ni förstår, det såg väldigt VÄLDIGT komiskt ut och kändes lika hemskt. Men den nya jag köpte formades utefter kroppen på rätt sätt, är bekväm samtidigt som den tål stryk. Så jag var väldigt nöjd med mina inköp och det var uppenbarligen syrran också med sina. Det firades med att äta på Grilled & Baked. Soooo Yummie!!! 
Sen kände vi oss så nöjda med dagen vi haft att vi beslöt oss för att åka hem. Syrran är ganska höggravid också så vi kände att det var god tid för henne att få komma hem och vila lite också. När jag kom hem så började jag direkt fixa med att sätta upp de nya gardinerna efter att jag strukit dem. Det blev såååå fint och mysigt. Tänk att en sådan enkel sak som att byta ett rums gardiner kan förändra så mycket i ett rum. Hela känslan för det förändras och det blir plötsligt så mycket mysigare. 
Sen hade ju jag sett fram emot att få gå på Krav Maga träningen äntligen idag. Men kände mig lite trött och tänkte att jag kanske skulle ta mig en liten powernap, för jag hade lite över en timma innan jag skulle behöva byta om o ta bussen. Men min powernap slutade med att jag försov mig och jag blev lagom irriterad. Hade jag åkt ändå när jag vaknade hade jag bara varit med en kvart. Och det gör mig ingen som helst nytta. Så det fick bli lite donande hemma istället. Har lite småsaker kvar men de kan vänta till imorgon. För just nu sitter jag nermyst i min härliga säng under täcket, i sällskap av min underbara Mr Pillow, i mitt underbara sovrum och tittar på "Hitch". Yup, I so got it made, darling 💕
Så nu ska jag återgå till min bekväma date och kolla vidare på filmen. As for the rest of you... Så önskar jag alla mina fina guldkorn där ute i natten en fortsatt underbar fortsättning på er kväll. För det tänker jag ha ✨
PEACE OUT, BABY!!! 💋
 

A.K.U.T.

Man behöver inte vara vårdutbildad för att lära sig symtomen. Varje sekund räknas och kan göra en stor skillnad på hur allvarligt det kan bli eller att man kan åtgärda det i tid. Oavsett det är ifall någon i famljen råkar ut för det, om du skulle märka ifall någon på stan faller ihop, någon på jobbet, vart du än kan befinna dig och det händer så är det bra att veta vad du ska göra. 
Vad som kan vara en liten sak för dig skulle betyda världen för den utsatta personen du hjälper. Så snälla, tveka inte om du skulle se någon falla ihop, även om det inte gäller stroke, och öka den personens chanser med rätt hjälp.  Är du inte säker på vad du ska göra när det gäller det testet, eller andra första hjälpen sätt, googla upp det, eller sök på www.sjukvardsradgivningen.se
Vad du än kan göra så är det alltid tacksamt för sen person som kommer behöva det nån dag. 
Ha det så fint alla mina fina guldkorn där ute. Jag hoppas ni får en fortsatt bra kväll, för nu ska jag ut och handla lite för att fylla kylskåpet. But untill next time folks... PEACE OUT!!! 💕💋