combatgirl.blogg.se

Ett nytt liv fullt av kärlek, värme, trygghet, och ett korn med glimtar av sorg, saknad och misstro för vad som hänt och fortfarande händer. Dagarna går och jag önskar ständigt att ni kunde se hur lycklig jag är, hur allt fortsätter att utvecklas till det bättre, hur även jag har utvecklats till det bättre och starkare. Ett liv jag valt att leva för att äntligen nå mitt fulla potential och för att uppleva det jag vet förtjänar. Det finns stunder då man försvinner i tankarna. Tankar som leder till korta ögonblick av "tänk om".

 

"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig då jag fann vad jag sökte här i livet och inte längre kände mig ensam och värdelös.

"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig när jag äntligen kunde känna glädje från djupet av både mitt hjärta och själ.

"Tänk om" ni kunde glädjas med mig när jag äntligen fick bekräftat att jag faktiskt kunde få barn och att jag äntligen hade ett liv som växte i mig.

"Tänk om" ni kunde känna min sorg, trösta och stötta vid förlusten av detta liv jag trodde skulle få växa och bli älskat, som jag så länge jag kan minnas har längtat efter att få hålla om efter att jag fick veta att det existerade. Livet går vidare och går inte att levas baserat på ett "tänk om".

 

Kärlek gör man sig förtjänt av och ska inte tas förgivet. Man får lära sig hur ett hjärta kan vara kapabelt till så mycket kärlek eller till så väldigt starkt hat, men från två skilda individer. Man lär sig att härda ut, försöka stå på benen trots att styrkan i kroppen sinar och att själv ta ett beslut som måste följas. Ett beslut om ens egen lycka och hälsa. Och till slut så togs ett beslut och man var tvungen att vända ryggen till det förgångna för att själv börja läka, må bra genom att staka min egen väg och planera min egen framtid. Med en ljus framtid med massor av händelser att se fram emot som mål kan man inte annat än känna sig lycklig.

 

Att omge sig med personer som älskar en utan vare sig krav eller förbehåll gör mycket för läkningsprocessen och man känner sig genast mycket starkare. Leendet kommer fram oftare, tårarna rinner mer sällan och en inre ro rotar sig djupare i själen. Hoppet lever vidare att det en dag ska få bli en ny bebis. En bebis som ska få chansen att bli fullgången, födas ut i världen och växa upp mitt i en kärleksbomb av människor som skulle göra allt för att det barnet ska växa upp utan att nånsin behöva känna eller oroa sig för att bli utstött för de val han eller hon kommer göra i livet.

 

Små frön som alltid växt sig starka i hjärtat sen de föddes är saknade och de vet inte ens varför. Frön som alltid känts som mina egna men som man inte längre får träffa. Frön som är en del av mig men som undrar varför man aldrig hör av sig mer. Frön som är alldeles för unga för att veta sanningen till varför eller som helt enkelt inte kan förstå situationen alls. I mitt förra liv, dominerade ständigt slit och jobb, sorg och tårar, misstro och bråk med undantag av vissa dagar då man kunde, om man hade tur, få uppleva ett och annat guldkorn i tillvaron, och inte ens då var det en förunnat.

 

Men till slut när man fann styrkan och vände det livet ryggen så vände det och det var istället guldkorn flera gånger om dagen varje dag, och några enstaka ögonblick då allt stannade upp och gråa minnen kom upp till ytan och känslan av sorg och saknad efter mina små och stora frön tar över det ögonblicket. Även om man inte får träffa dem, krama dem och säga hur mycket man älskar dem så kommer de alltid finnas i mitt hjärta tills de en dag själva väljer att ta kontakt och får krama om dem.

 

Man kan inte få allt i livet. Däremot är det viktigt att man lär sig tycka om sig själv tillräckligt mycket för att se att man är värd så mycket mer än att man existerar enbart när det behövs. Att man lär sig uppskatta det lilla i livet innan man tar sig ann det större. Man vill heller inte vara den som tas förgivet... Eller att man är den som blir avskuren för att man valt en väg i livet som faktiskt för en gångs skull gör att man känner sig lycklig och ovärderlig. Man kan leva i ett stort hus, ha smycken och juveler, miljoner på banken, men till vilken nytta om man ändå lever olycklig... Men här och nu,,, i alla fall ett par veckor till så lever vi i en liten 1a. Det är trångt och vi bokstavligt krockar med och snubblar över varandra. Men vet ni vad? Trots det så rymmer det så mkt kärlek, så mycket värme o trygghet i denna söta lilla lyan.

 

Så snälla alla där ute. Innan ni dömmer ut någon enbart för att de inte lever efter era normer, krav eller regler, så kanske det är er själva ni borde kolla upp först. Är ni verkligen så lyckliga som ni själva påstår? Om inte... Sätt igång o gör nåt åt det. Bara för att man väljer göra saker och ting på annat sätt än vad ni brukar göra eller anser att det ska göras på så innebär det inte att det är fel. Minsta lilla förändring kan visa sig bli en väldigt positiv förändring och som kan komma att vara början till ett mer hälsosamt, lyckligare och ljusare liv värt att ta hand om. Ta hand om varandra. Och ni har den stora turen att få barn med er partner, visa dem varje dag hur mycket ni tillsammans älskar dem och inte bryter med dem enbart för att de råkar vilja skapa sitt eget liv. För jag antar att ni gjorde detsamma när ni startade ert eget liv.

 

Mitt eget liv har slösats bort tillräckligt på bråk, meningsskiljaktigheter och en ständig kamp om vem som faktiskt är det högsta hönset hemma. Så det här är min lista att se fram emot:

~Att få flytta inom 3v

~Att jobba så mkt jag kan på MAVA och avd 132 ~Att få åka på min absolut första bröllopsresa någonsin och bara få rå om hjärtat och mig själv. ~Att få spendera mer tid med mina svärföräldrar som längtar lika mycket som oss efter småfossingar och småhänder att ligga o gosa med💋 Vad hade jag gjort utan er? Ni suddar ut ensamheten man känner, älskar mig bortom allt förstånd trots allt man har runt om. När ord sviker mig i mina försök att berätta det för er så gör mina varma glädjetårar det åt mig💋

 

 

 

Vad hände med att ta sig igenom livet hand i hand?
Allt man gjort och ställt upp med rann ut i både jord och sand.

Länge gick jag igenom livet som i en dimma av tomhet och plötsligt hittade jag mitt livs kärlek.
Jag hoppades att ni skulle dela min lycka och glädje men möttes istället av värsta sortens svek.

Pga er har jag upplevt både sorg och ensamhet.
När jag behövde er som mest visade ni hellre någon annan lojalitet.

Ni vände mig ryggen, ni valde bort mig och fick mig att ge upp på livet.
Han är inte er son, hon är inte er dotter, men ändå är de inräknade i det familjelivet.

Jag hoppas ni en dag både inser och får känna vad ni gjort mot mig.
Att istället för att glädjas för mig ställde ni till med ett ståhej.

Att ni en dag kommer inse vad ni valde bort och vad ni kunde ha fått.
Jag hoppas ni inser det innan det är för sent och Gud välsignar mig med smått.

Jag spenderade hela mitt liv för er kärlek och stolthet.
Men istället hittade jag alltid bara besvikelse och hårdhet.

Jag är enligt er inte er dotter eller syster, jag existerar inte längre, jag är död.
Men trots allt det önskar jag er all lycka i livet och kärlek i överflöd.

 

Combatgirl🌺

Lycka är att få vakna varje dag och känna glädje och uppskattning över det lilla innan man ser sig om efter det stora🌺

Lycka är att varje dag få vakna med en inre ro över vad framtiden har i beredskap åt en och man vet att det är vad man alltid önskat sig och strävat efter🌺

Lycka är att varje dag få vakna och vara tacksam över det man har och känna både stolthet och glädje över det🌺

Lycka är att varje dag få vakna och känna en inre styrka att ta sig igenom ännu en dag som man själv väljer att göra underbar eller inte🌺

Lycka är att varje dag få vakna och upptäcka en ny anledning till att själv le eller få någon annan att le🌺 

Jag väljer att leva på det sätt jag anser passar mig, på det sätt jag anser att det ger mig glädje, på det sätt jag anser att det ger mig en inre ro, på det sätt jag anser att det får mig att utvecklas och få nya upplevelser🌺

För första gången någonsin befinner jag mig i ett stadie i livet där allt känns helt underbart och jag är lätt om hjärtat🌺

Och hur jag än väljer att leva det livet är helt upp till mig att spinna vidare på för att få det att bli ännu bättre än det känns just nu🌺

Mitt liv, mitt val, min lycka, mitt välbefinnande. Ingen annans🌺

Combatgirl 🌺

Sitter på jobbet och försöker ta mig igenom mitt nattpass som är väldigt segt den här gången. Konsekvensen på den segheten var att tankarna fått fritt spelrum rent omedvetet.
Tankar på saker jag länge funderat på och velat göra.
Tankar på saker som har med min framtid att göra.

Att tänka de tankarna är en sak. Men sen att göra slag i saken en helt annan. Förnuftet säger att det är precis vad jag borde göra. Hjärtat däremot skriker ut att jag måste göra det. Att det äntligen är min chans och att jag borde ta den.

Att ta ett beslut i livet som har med ens framtid att göra borde inte ses som en lätt sak att göra. Däremot kan det kännas skrämmande med att prova på nya saker.
Och just nu känns det som att jag faktiskt är redo att göra dessa val i livet. Val som har att göra med nya mål att nå, nya utmaningar att ta sig ann, nya erfarenheter att uppleva, nya sätt att stärka mig själv och min framtid med vad gäller mitt yrke och privatliv.

Jag älskar min familj och mina vänner. Men allt det måste jag sätta åt sidan om jag ska kunna tänka klart och faktiskt lyckas med det som både förnuftet och hjärtat önskar och ber mig om.
Jag måste få chansen att tänka på mig själv, göra det som känns rätt för just mig utan att man börjar spela på mitt samvete för att få mig att ändra mig.

Ja det kommer bli både hårt, tungt och svårt. Men vet ni vad? Allt det som är värt att kämpa för i livet är just alla dessa saker. Och jag har kämpat så länge jag kan minnas.
Jag vill inte leva mitt liv baserat på vad andra tycker och tänker om mig. Jag vill inte heller leva mitt liv med ånger över att jag hade chansen och lät den rinna mig rätt igenom fingrarna.
Jag vill inte undra hur det kunde ha varit när det sen är för sent.

Alla har vi rätt att följa vårt hjärta och leva vårt liv på det sätt som känns rätt för just oss. Utan att behöva tänka på huruvida det passar dem som anser annat.
Det som passar dem behöver inte passa just mig. Alla är vi olika, alla behöver vi gå de vägar livet stakar ut för just oss. Oavsett om de är kantade av sorg eller lycka. Men det är ändå nåt vi själva måste ta reda på och uppleva.

Mina tankar vandrar i ett. De ger mig ingen ro. De vill att beslutet ska fattas snart. De får mig att inse att det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som innefattar nytt hopp, mer glädje, fler utmaningar... Ett liv som ger mig större aptit på livet och starkare livsgnista.

Tänk på vad som gör dig lycklig, våga ta steget att göra det du drömmer om, vänta inte tills det är för sent.

Combatgirl💋

You are you, and I'm just beeing me.
Look into my eyes and tell me what you see.

My brain is focused, my heart is closed.
Anything other than what I planned for my future, is disposed.

Combatgirl 💋

Ja jag vet, jag har varit missing in action ett tag och har inte kunnat skriva något alls.

min fokus har fått vara på det jag har hemma och jobbet. Så det blev lite mycke att koncentrera sig på. 

 

Som ni ser så blev mitt fina sovrum en krigszon.

Mina tapeter fick rivas och göras om då de hade börjat lossna. I tre dagar fick jag sova i tv-rummet för att man fick göra om det 2-3ggr eftersom tapeterna under orsakade bubblor. Jag va inte glad vill jag lova. 

Ja det är det minsta jag kan säga. Jag vet att jag försvinner ett bra tag emellanåt, men det är ju som ni vet pga alla jobb man måste prioritera och jonglera. Hur som helst så är anledningen den här gången pga en väldigt bra sak.

I onsdags så började dagen med att jag gick på det första arbetspasset på Elite Park Hotell. Jobbade 9-14. Sen hade jag 2h på mig att fixa mig inför nästa arbetspass på Stads Hotellet som började 16-22. Så jag hann även göra lite små ärenden innan jag började. 15min innan mitt arbetspass började så får jag ett samtal från min chef på boendet där jag jobbar natt. Gissa min överraskning när jag fick höra att samtalet gällde ett vikariat man vill erbjuda mig som gäller från 1jan-slutet av maj. Jag blev helt till mig och plötsligt var all min trötthet och kroppslig smärta som bortblåst. Mitt leende gick helt enkelt inte att sudda ut. Självklart tackade jag ja och vi kom överens om att jag kommer in så fort jag får en lucka eftersom jag har fullt upp med mina nuvarande jobb. Efter att jag lagt på luren så så går jag upp till mina servicekollegor med en sällan skådad lätthet i stegen. Jag kände lättnad och att äntligen börjar min väntan med tålamod betala sig och att allt snart kommer bli bättre.

en kvart senare får jag ett sms som får mig att flyga upp igen och börja hoppa av glädje. Alla tittar på mig och undrar vad som tagit åt mig. Jag hade inte ens hunnit återhämta mig från min egen nyhet och så får jag äran att även dela någon annans lycka. Allt känns plötsligt så overkligt och man vet inte till sig av lycka. Jag flyter fortfarande på det molnet vill jag lova. 

Och så va det ju dagen jag skulle upp till Stockholm i måndags då. Anledningen var att jag hade en tid bokad på en klinik där jag gjorde min första ögonoperation. Ganska bökigt måste jag säga att man ska behöva åka upp dig för att kliniken här i Växjö anser att man helst ska gå till den plats van opererat sig. Det handlar om vissa metoder, journaler och något annat jag inte redigt minns. 

 

Dagen jag skulle åka så las min syster in på BB för planerat kejsarsnitt. Innan jag åkte till stationen så överraskade jag henne med ett besök. Men när jag kom till BB så låg hon fortfarande inne på operation. Flickan kom ner till avdelningen före mamman och jag hann få sen det underbara lilla livet. 

Lycka är att få hålla en bebis i famnen och känna att hjärtat svämmar över av kärlek och att man i det ögonblicket vet att det finns absolut ingenting man inte skulle göra för det.

 

Efter att ha fått gosa med lilla bebisen en stund var det dags för mig att begé mig till stationen.

Som vanligt då när det gäller SJ, så va ju då tåget för senat. WHAT A SHOCKER!!!

Men till slut så kom det och jag fick äntligen stiga in i värmen... trodde jag.

Tåget jag satt på hade kupéer. Men ändå så var det kallt där. Och varje gång jag stängde dörren till kupén för att det ska bli varmare så var det någon som öppnade den igen. Jag va lagom irriterad. Och sen hände det där som kan få vem som helst att nästan avlida. Ja bilden säger nog allt. Vi var 5st där inne. Jag tittade runt på alla för att se om någon rodnade som bevis på att va skyldig. Men nej nej, alla satt och kollade på varandra helt oskyldigt. Hela magen bara vände på sig.. Usch och blä...

 

Men vistelsen i sig var kortvarig i Stockholm och jag fick även umgås med vänner och deras barn som jag inte sett på länge på den lilla tid jag hade där uppe. Men så fastnade man där uppe pga stormen, alla tåg ställdes in och en natt i storstan förvandlades till två. Jag började bli nervös och oroade mig över hur länge det skull pågå eftersom jag hade bokade arbetspass att tänka på. Att jag knappt såg vad jag gjorde eller hade för mig gjorde inte sak bättre. Många hade väldigt roligt åt mina katastrofalt felstavade sms och skrattade gott medans andra bad mig sluta smsa eftersom de inte fattade ett Khiiiiit av vad jag skrev. Men vad kan man förvänta sig när jag hade pupiller stora som tefat fr undersökningen jag haft? Men det gick bra till slut. 

 

Och så var det dags för ännu en bjudning på Växjö stadshotellet. Landstinget firade sin personal som jobbat 25år i vården. Gissa min förvåning när jag såg två av mina kollegor där. 

Jag var så glad över att få träffa dem och dela detta ögonblick med dem, även om jag var där för att jobba. Och de var lika överraskade och glada över att se mig också. Och kramarna man fick av dem värmde verkligen i hjärtat. 

Kvällen började med Champagne och snittar som tilltugg till minglet. Sen när alla kommit så var det att börja gå in i festsalongen där det bjöds på 3-rätters och underhållning. 

När kvällen var slut så fick man det bästa kvittot man kan få efter en sådan kväll. Att de berättar hur underbar kvällen varit och att de uppskattade all service som erbjöds. Vissa av dem fick man även en uppskattande kram av eller även ville att man var med på kort.

Kändes riktigt bra att faktiskt uppleva den kvällen. När jag åkte hem så var jag trött men nöjd. 

 

Nu gick jag av mitt nattpass efter att ha rapporterat över till dagpersonalen och är äntligen på väg hem med bussen. Ja, nu börjar staden vakna till liv medans jag äntligen ska få sova.

Önskar er alla en underbar måndag. Själv ska jag sova så mycket jag kan och vila ut, för det känns som att jag börjat bli förkyld också utöver allt annat. Nåt jag verkligen inte har tid med just nu. Inte senare heller för den delen.

Aja, nattnatt, go'morron, go'dag, wichever passar er bäst.

 

Combatgirl yawning out💋😴

Ok, då var det ju så att jag fått ett nytt jobb på Växjös stadshotell som servitris. Jag hade jobbat natt, sovit 4h och vaknat av att telefonen ringde. Chefen frågade ifall jag kunde hoppa in och jobba på en tillställning som hade bokats. 

Så det var bara att gå upp och göra sig iordning för stt sen springa ut till bussen taggad till max.

 

Hela kvällen gick i ett och det var ett ständigt springande upp och ner för den stora trappan med alla tallrikar och brickor med dricka på. 

Jag kan lova att jag fick motion för ett helt år den kvällen. Och svettades gjorde jag i mängder. 

HOLY CRAP säger jag bara. 

När jag kom hem var jag helt slut. 

Så utmattad att jag inte kunde somna. Irriterande till max vill jag lova.

Men roligt hade jag i alla fall.

 

Nu ska jag kolla lite film innan det är dags att börja nattens första runda på boendet. 

Ha det så fint så länge så berättar jag mer sen.

Combatgirl signing out💋

Jupp det är jag det. Så pga det så har det blivit ganska fattigt med inlägg på bloggen då jobbet fått gå före och när man väl kom hem så va man alltid så trött att allt man ville var att få sova.

Men just nu sitter jag på bussen på väg till jobbet för ett nattpass och passar därför på att skriva lite. 

 

Myckey har hänt sista tiden. Så mycke att jag ibland kände att jag inte ens hade tid att andas än mindre blogga. Det var allt från att jag fick ännu ett nytt, åkte till Stockholm pga en bokad tid på en ögon klinik, fick samma dag en liten systerdotter som jag hann träffa innan jag åkte till Stockholm, fastnade där pga stormen, och en hel del annat som jag berätta om men kommer dela upp i olika inlägg så det inte blir så långt. 

 

Som sagt så har mycke hänt. Inte en lugn stund har man. Men det är precis så jag älskar att ha det och trivs med. Visst, det kan vara utmattande och många oroar sig för mig. Men själv känner jag tacksamhet över att ens ha jobb i dessa dagar. Man hör så mycke om all arbetslöshet för att man vill "spara". 

Men man ska inte vara alltför kräsen heller. Det gäller bara att vara ihärdig så hittar man så småningom det man vill om man kämpar för det.

 

Så... Nu är jag framme vid jobbet och måste sluta. Ha det så fint så ses vi snart igen under kvällen alla fina guldkorn.

Combatgirls sais: to be continued 💋

Igår började jag dagen med att klocka ut från mitt nattpass för att äntligen få några efterlängtade timmar med sömn. Men även efter att jag sovit så kände jag mig ganska off. Piggnade till i några timmar och passade på att gå och hälsade på syrran och hennes familj.

Sen va jag några timmar ute med vänner och kollegor på Stars'n Stripes för en matbit.

Jag hade en välldigt bra dag och en välldigt bra kväll. Men allteftersom kvällen framskred så kände jag av tröttheten som alltmer onormal. Jag ursäktade mig och sa till mina vänner att jag behövde åka hem. Något pågick inom mig utöver tröttheten och det hade börjat ta över tankarna och känslorna. Det kom så plötsligt att jag inte redigt hängde med kände jag. Allt jag ville va att få komma hem och krypa ner i min säng. Men utmattningen tog över och jag låg och vände på mig tills klockan nästan va 4. Det verkligen kröp i mig och kändes obehagligt. 

Framåt morgonen började en skränande konsert spela i huvudet med meddelandet att Herr Migrän va på gång. 

 

Så min dag idag spenderades i sängen med en huvudvärk with no mercy. 

Irritationen över att jag inte kunde hälsa på systrarna, fastrarna och mostern höll mig sällskap under tiden. Nu ligger jag och slötittar på The Bachelor på tv. Men det blir nog att krama kudden snart igen. 

Jag hoppas att ni alla mina guldkorn där ute har haft en bra mycket bättre söndag än vad jag har hade. Och att ni har en fortsatt bra söndags kväll. ✨

Combatgirl signing out with a kiss 💋