combatgirl.blogg.se

Ja det är det minsta jag kan säga. Jag vet att jag försvinner ett bra tag emellanåt, men det är ju som ni vet pga alla jobb man måste prioritera och jonglera. Hur som helst så är anledningen den här gången pga en väldigt bra sak.

I onsdags så började dagen med att jag gick på det första arbetspasset på Elite Park Hotell. Jobbade 9-14. Sen hade jag 2h på mig att fixa mig inför nästa arbetspass på Stads Hotellet som började 16-22. Så jag hann även göra lite små ärenden innan jag började. 15min innan mitt arbetspass började så får jag ett samtal från min chef på boendet där jag jobbar natt. Gissa min överraskning när jag fick höra att samtalet gällde ett vikariat man vill erbjuda mig som gäller från 1jan-slutet av maj. Jag blev helt till mig och plötsligt var all min trötthet och kroppslig smärta som bortblåst. Mitt leende gick helt enkelt inte att sudda ut. Självklart tackade jag ja och vi kom överens om att jag kommer in så fort jag får en lucka eftersom jag har fullt upp med mina nuvarande jobb. Efter att jag lagt på luren så så går jag upp till mina servicekollegor med en sällan skådad lätthet i stegen. Jag kände lättnad och att äntligen börjar min väntan med tålamod betala sig och att allt snart kommer bli bättre.

en kvart senare får jag ett sms som får mig att flyga upp igen och börja hoppa av glädje. Alla tittar på mig och undrar vad som tagit åt mig. Jag hade inte ens hunnit återhämta mig från min egen nyhet och så får jag äran att även dela någon annans lycka. Allt känns plötsligt så overkligt och man vet inte till sig av lycka. Jag flyter fortfarande på det molnet vill jag lova. 

Och så va det ju dagen jag skulle upp till Stockholm i måndags då. Anledningen var att jag hade en tid bokad på en klinik där jag gjorde min första ögonoperation. Ganska bökigt måste jag säga att man ska behöva åka upp dig för att kliniken här i Växjö anser att man helst ska gå till den plats van opererat sig. Det handlar om vissa metoder, journaler och något annat jag inte redigt minns. 

 

Dagen jag skulle åka så las min syster in på BB för planerat kejsarsnitt. Innan jag åkte till stationen så överraskade jag henne med ett besök. Men när jag kom till BB så låg hon fortfarande inne på operation. Flickan kom ner till avdelningen före mamman och jag hann få sen det underbara lilla livet. 

Lycka är att få hålla en bebis i famnen och känna att hjärtat svämmar över av kärlek och att man i det ögonblicket vet att det finns absolut ingenting man inte skulle göra för det.

 

Efter att ha fått gosa med lilla bebisen en stund var det dags för mig att begé mig till stationen.

Som vanligt då när det gäller SJ, så va ju då tåget för senat. WHAT A SHOCKER!!!

Men till slut så kom det och jag fick äntligen stiga in i värmen... trodde jag.

Tåget jag satt på hade kupéer. Men ändå så var det kallt där. Och varje gång jag stängde dörren till kupén för att det ska bli varmare så var det någon som öppnade den igen. Jag va lagom irriterad. Och sen hände det där som kan få vem som helst att nästan avlida. Ja bilden säger nog allt. Vi var 5st där inne. Jag tittade runt på alla för att se om någon rodnade som bevis på att va skyldig. Men nej nej, alla satt och kollade på varandra helt oskyldigt. Hela magen bara vände på sig.. Usch och blä...

 

Men vistelsen i sig var kortvarig i Stockholm och jag fick även umgås med vänner och deras barn som jag inte sett på länge på den lilla tid jag hade där uppe. Men så fastnade man där uppe pga stormen, alla tåg ställdes in och en natt i storstan förvandlades till två. Jag började bli nervös och oroade mig över hur länge det skull pågå eftersom jag hade bokade arbetspass att tänka på. Att jag knappt såg vad jag gjorde eller hade för mig gjorde inte sak bättre. Många hade väldigt roligt åt mina katastrofalt felstavade sms och skrattade gott medans andra bad mig sluta smsa eftersom de inte fattade ett Khiiiiit av vad jag skrev. Men vad kan man förvänta sig när jag hade pupiller stora som tefat fr undersökningen jag haft? Men det gick bra till slut. 

 

Och så var det dags för ännu en bjudning på Växjö stadshotellet. Landstinget firade sin personal som jobbat 25år i vården. Gissa min förvåning när jag såg två av mina kollegor där. 

Jag var så glad över att få träffa dem och dela detta ögonblick med dem, även om jag var där för att jobba. Och de var lika överraskade och glada över att se mig också. Och kramarna man fick av dem värmde verkligen i hjärtat. 

Kvällen började med Champagne och snittar som tilltugg till minglet. Sen när alla kommit så var det att börja gå in i festsalongen där det bjöds på 3-rätters och underhållning. 

När kvällen var slut så fick man det bästa kvittot man kan få efter en sådan kväll. Att de berättar hur underbar kvällen varit och att de uppskattade all service som erbjöds. Vissa av dem fick man även en uppskattande kram av eller även ville att man var med på kort.

Kändes riktigt bra att faktiskt uppleva den kvällen. När jag åkte hem så var jag trött men nöjd. 

 

Nu gick jag av mitt nattpass efter att ha rapporterat över till dagpersonalen och är äntligen på väg hem med bussen. Ja, nu börjar staden vakna till liv medans jag äntligen ska få sova.

Önskar er alla en underbar måndag. Själv ska jag sova så mycket jag kan och vila ut, för det känns som att jag börjat bli förkyld också utöver allt annat. Nåt jag verkligen inte har tid med just nu. Inte senare heller för den delen.

Aja, nattnatt, go'morron, go'dag, wichever passar er bäst.

 

Combatgirl yawning out💋😴

Ok, då var det ju så att jag fått ett nytt jobb på Växjös stadshotell som servitris. Jag hade jobbat natt, sovit 4h och vaknat av att telefonen ringde. Chefen frågade ifall jag kunde hoppa in och jobba på en tillställning som hade bokats. 

Så det var bara att gå upp och göra sig iordning för stt sen springa ut till bussen taggad till max.

 

Hela kvällen gick i ett och det var ett ständigt springande upp och ner för den stora trappan med alla tallrikar och brickor med dricka på. 

Jag kan lova att jag fick motion för ett helt år den kvällen. Och svettades gjorde jag i mängder. 

HOLY CRAP säger jag bara. 

När jag kom hem var jag helt slut. 

Så utmattad att jag inte kunde somna. Irriterande till max vill jag lova.

Men roligt hade jag i alla fall.

 

Nu ska jag kolla lite film innan det är dags att börja nattens första runda på boendet. 

Ha det så fint så länge så berättar jag mer sen.

Combatgirl signing out💋

Jupp det är jag det. Så pga det så har det blivit ganska fattigt med inlägg på bloggen då jobbet fått gå före och när man väl kom hem så va man alltid så trött att allt man ville var att få sova.

Men just nu sitter jag på bussen på väg till jobbet för ett nattpass och passar därför på att skriva lite. 

 

Myckey har hänt sista tiden. Så mycke att jag ibland kände att jag inte ens hade tid att andas än mindre blogga. Det var allt från att jag fick ännu ett nytt, åkte till Stockholm pga en bokad tid på en ögon klinik, fick samma dag en liten systerdotter som jag hann träffa innan jag åkte till Stockholm, fastnade där pga stormen, och en hel del annat som jag berätta om men kommer dela upp i olika inlägg så det inte blir så långt. 

 

Som sagt så har mycke hänt. Inte en lugn stund har man. Men det är precis så jag älskar att ha det och trivs med. Visst, det kan vara utmattande och många oroar sig för mig. Men själv känner jag tacksamhet över att ens ha jobb i dessa dagar. Man hör så mycke om all arbetslöshet för att man vill "spara". 

Men man ska inte vara alltför kräsen heller. Det gäller bara att vara ihärdig så hittar man så småningom det man vill om man kämpar för det.

 

Så... Nu är jag framme vid jobbet och måste sluta. Ha det så fint så ses vi snart igen under kvällen alla fina guldkorn.

Combatgirls sais: to be continued 💋