combatgirl.blogg.se

Igår började jag dagen med att klocka ut från mitt nattpass för att äntligen få några efterlängtade timmar med sömn. Men även efter att jag sovit så kände jag mig ganska off. Piggnade till i några timmar och passade på att gå och hälsade på syrran och hennes familj.

Sen va jag några timmar ute med vänner och kollegor på Stars'n Stripes för en matbit.

Jag hade en välldigt bra dag och en välldigt bra kväll. Men allteftersom kvällen framskred så kände jag av tröttheten som alltmer onormal. Jag ursäktade mig och sa till mina vänner att jag behövde åka hem. Något pågick inom mig utöver tröttheten och det hade börjat ta över tankarna och känslorna. Det kom så plötsligt att jag inte redigt hängde med kände jag. Allt jag ville va att få komma hem och krypa ner i min säng. Men utmattningen tog över och jag låg och vände på mig tills klockan nästan va 4. Det verkligen kröp i mig och kändes obehagligt. 

Framåt morgonen började en skränande konsert spela i huvudet med meddelandet att Herr Migrän va på gång. 

 

Så min dag idag spenderades i sängen med en huvudvärk with no mercy. 

Irritationen över att jag inte kunde hälsa på systrarna, fastrarna och mostern höll mig sällskap under tiden. Nu ligger jag och slötittar på The Bachelor på tv. Men det blir nog att krama kudden snart igen. 

Jag hoppas att ni alla mina guldkorn där ute har haft en bra mycket bättre söndag än vad jag har hade. Och att ni har en fortsatt bra söndags kväll. ✨

Combatgirl signing out with a kiss 💋

Igår var det full rulle för mig. jag gick av mitt nattpass och va så trött att jag kunde ha somnat stående. MEN självklart så var jag så trött att jag inte lyckades somna så snabbt som jag ville, utan det gick ett par timmar innan jag kunde varva ner och somna. Efter att ha sovit 3h var jag uppe igen och kände mig som en zombie. Men ingen vila för de "levande". In i duschen illa kvickt, stryka arbetskläderna, fixa och spackla ansiktet så man döljer spåren av trötthet samtidigt som jag äter min proteinbar och sveper en Celcius, och sen som tur är få skjuts av bästa svågern till jobbet. Väl där börjar jag känna av min hjärtklappning, yrsel och sömnbristen. Men när jag väl kommer igång och träffar kunderna så är det en välldig fart på mig. Jag har roligt med mina gäster och de var alla på gott och skojfriskt humör. Det fick mig att glömma hur ont jag hade. När arbetspasset va över och jag var hemma kl23, så tänkte jag "åååh vad skönt, äntligen ska jag få sova." Men nej nej. Vad händer? Klockan hinner bli 04 innan jag får en blund för att kroppen gjorde så ont att jag inte kunde somna. Jag va helt färdig och mer eller mindre grät nästan av utmattning.

 

Med en proteinbar och en Celcius i högsta hugg gjorde jag mig redo för natt 3 på boendet. Det blev inte så mycket sömn som jag behövde med alla tankar som snurrade i huvudet. Så jag känner mig någorlunda fysiskt trött just nu. Tur man har bra kollegor som man jobbar med som jag känner sen tidigare. Det gör arbetet så mycket roligare och lättare. Själva nattarbetet flyter på och larmen kommer sporadiskt i tystnaden. Men ibland kan man ju även bli lite orolig när det bli alldeles för tyst. Särskilt när de brukarna som tenderar sitta på sitt personlarm i ett helt plötsligt inte larmar alls. Då går man och tittar till dem bara för att va säker att de inte trillat och gjort sig så illa att de inte kan larma eller helt enkelt slutat andas. Alltid bättre att vara säker, både för brukarnas och vår egen skull. 

 

Vissa av dem är ju bara för härliga och kan kläcka ur sig de mest roliga sakerna. Så man får sig ett och annat skratt som förgyller arbetspassen. Tvätten är igång, brukarna som va uppe och "tomtade" fortfarande är lagda och jag har fått i mig lite pannkakor. 

 

Imon blir det inte mycket sömn när jag kommer hem runt kl8 på morgonen. För kl15.30 ska jag jobba igen men på Vida Arena och slutar först kl22. 

Nu är det nog dags för mig att börja vandra en runda på avdelningarna och se vad som behöver göras. Ha det så fint alla mina guldkorn där ute och sov så gott✨

 

Combatgirl signing out for the night.

Peace Out!💋

Sitter här i tystnaden och försöker varva ner. Det är så tyst att det ringer i öronen. Min kollega är ute en sväng och röker. Det är min andra natt nu än så länge av 3. Sen är det arenan som gäller innan jag går på en natt till innan jag får några dagars ledigt. Jag är så trött. Så välldigt trött. Men vad ska man göra? Man måste ju jobba. Folk undrat hela tiden hur jag orkar jobba så mycket som jag gör. Har man inget val så gör man mer än man tror sig klara av. Men har man otur så kanske man ganska snart börja nosa på närmaste vägg innan man stormar rätt igenom den. Utbrändhet expressvägen någon?? 

 

Igår var det våran muslimska storhelg. En högtid då muslimer vallfärdar till Mecca. Eftersom jag hade jobbat natt så blev det inte mycket till firande för mig. Det fick bli att jag ringde runt till familj och släktingar och önska en härlig högtid. Sen var det att lägga sig och sova bort dagen så jag ska kunna klara natten. 

 

Men nu är det bara 2h kvar tills jag får gå hem. Jag är så trött att jag mår illa. O då har jag ändå redan svept två Celcius. Självklart har jag ätit också då så det inte bara är energidryck. 

Kanske bäst att börja röra på mig och göra nattens sista runda med kollegan innan ögonen bestämmer sig för att strejka av trötthet. 

Saknar min kära säng som troget väntar på mig där hemma. 

Nattnatt my lovelies✨

 

Combatgirl going back to work. Peace Out! 💋

Ja, det är vad jag fått stå ut med de senaste dagarn. Det har gjort så ont att jag under nätterna vaknat till ett par gånger av att jag skrikit till av smärtan. Förhoppningsvis så tror inte grannarna att jag blir misshandlad och tar det istället som att jag haft en mardröm. 

Hur som helst så var det meningen att jag i lördags skulle gått på fest hos en vän och kollega. Men det blev inget av med det då jag hade alla smärtor man kunde ha. Min rygg strejkade rätt så ordentligt och hade börjat påveka axlarna en del som i sin tur hade triggat igång min migrän. Så hela dagen på jobbet hade jag ont men sprang runt som en spole ändå och gjorde det jag skulle. Till slut så sa chefen åt mig att jag om jag ville kunde få gå hem, eftersom jag redan hjälpt till med det mesta. Jag hade redan jobbat 8h o hade en kvar. Men han tyckte jag skulle gå hem när yrseln började ta över. Så jag tackade och gjorde färdigt vad jag hade för händerna och begav mig sen hemåt.

 

Samma kväll får jag ett samtal av en vän som ville veta hur det var med mig. För tydligen hade jag under dagen och man hade uttryckt en del oro över hur jag mår och att man undrade hur jag orkade jobba så mycket som jag gör. Men man gör ju vad man måste. Man vill inte förlita sig på någons hjälp oavsett det är ekonomiskt eller annat. Man är bestämd vad gäller att vara självständig och viljan att klara sig själv. Och om det innebär att man inte kan ha ett socialt umgänge så måste folk faktiskt acceptera att det är vad man prioriterar. Och när jag väl är ledig så är jag oftast mer sugen på att gå och lägga mig för att sova än att behöva gå ut någonstans. 

 

Just nu sitter jag vak hos en patient som inte mår så bra. Jag har precis ätit lite och känner hur tröttheten kommer smygande. Jag längtar efter min kära säng. Vill bara gå hem och sova.

Skulle egentligen varit ledig igår, men nu sitter jag som sagt här. Jag har 4 nätter till den här veckan tror jag och även ett pass på arenan.

 

Idag så är det vår stora muslimska helg som vi ska fira, Eid Al Adha. Hur jag ska lyckas med det är en gåta känner jag nu. Men tror familjen förstår, hoppas jag i alla fall. 

Jag försöker hålla mig vaken genom att dricka Celcius, skriva lite här, läsa lite i "50 shades.." och även spela i luren lite. Men tröttheten har bestämt sig för att välla fram ändå. får se hur det går. Bara 3h kvar nu. Jag hoppas de går snabbt.

 

Jag hoppas alla sover gott och drömmer fina drömmar. 

Combatgirl yawning Peace Out! ✨

 

Tårar i natten orsakade av många år av tomhet.
Tårar i natten visar sig under en stund av svaghet.

Ett helt liv där man inte visste vart man passar in.
Ett helt liv där enda stället man kände ro var sitt eget krypin.

Ett ställe där inga blickar kunde döma.
Ett ställe där jag kunde slappna av och våga drömma.

Men nu är man vuxen och vill bara glömma.
Djupt inom mig alla gamla drömmar jag bara vill gömma.

Att kämpa och jobba hårt är allt jag känner till.
Önskar att det fanns stunder då allt bara stod still.

Jag vill veta vad det innerbär att andas, leva och sova en hel natt.
Orken är slut, kroppen är alldeles matt.

Jag sluter mina ögon, ligger alldeles stilla.
Intalar mig att när jag blundar kan inget göra mig illa.

Sakta men säkert i mörkret jag börjar försvinna.
Hjärtat ger upp för det inser att det aldrig kommer vinna.

Kvällen är här och i släptåget har den alla tankar som dyker upp i mörkret. Tankar som man helst förtränger och inte vill vara i närheten av. Tankar som får en att tänka på misslyckanden, besvikelser, drömmar man va dum nog att tro skulle kunna bli verklighet när man va yngre. Men man växte upp och verkligheten slog till som en blixt från klar himmel mitt i huvudet på en. Man inser att vad man än gör, hur hårt man än jobbar, hur mycket man än ger av sig själv, så är man ändå inte mer än en betydelselös person i vissa personers ögon. Personer vars bekräftelse är vad man alltid önskat sig så att man ska känna sig värdig. Men när det aldrig händer...

 

Man lär sig att stänga världen ute. Man lär sig att låta sårande ord rinna av en. Att inte låta dem påverka en. Men det är inte så lätt hur mycket man än försöker. Hör man det tillräckligt ofta så tror man ju på det själv till slut. Man är den där misslyckade personen som inte ser nån väg ut.

 

Nåt jag känner som gör mig självsäker är när jag är och jobbar. Man sätter på sig arbetsuniformen, går till jobbet och plötsligt är man en helt annan person. En person som utstrålar självförtroende och självsäkerhet inför kollegor och andra som befinner sig i närheten. 

Oavsett det är mina patienter/brukare då jag är och jobbar som undersköterska, på hotellet eller arenan som servitris med mina gäster eller som tolk åt en klient jag har som uppdrag att tolka åt, då är jag självsäker. Jag tror på mig själv, på vad jag kan utföra, alla utmaninger jag klarar av under press. Men det är på mitt jobb. Min trygga bubbla. Men livet utanför jobbet då? 

 

Sanningen är att jag faktiskt inte har nåt liv utanför jobbet. Inte egentligen. Jag jobbar så passt mycket att när jag väl kommer hem och är ledig så föredrar jag att sova pga all sömnbrist. Tränar så fort jag har orken eller tiden för det.

Gosar med mina syskonbarn så fort jag kan. Låter dem promenera på min rygg, grymt bra och välbehövlig massage måste jag säga. Nåt de tycker är hysteriskt roligt också. 

Syrran brukar säga att det är ett under att hon och kidsen kommer ihåg hur jag ser ut med tanke på hur mycket jag jobbar. Det är sällan jag har lyxen att träffa dem eller mina vänner, oavsett vad vissa verkar tro. Det finns dem som verkar tro att jag spenderar min tid med att enbart träffa vänner och gå på fester. 

 

Men t.ex imorgon jobbar jag ett långt pass och efter det ska jag faktiskt på fest med arbetskompisar. Nåt jag inte gjort på länge och faktiskt tänker unna mig själv. Precis som alla

andra har jag rätt att uppleva livet oavsett det innebär jobb eller nöje. Jag vet vad jag prioriterar i livet. Men bara för att mina prioriteringar inte gillas av eller passa andra innebär det inte att de är fel. Tänk vad tråkig världen skulle vara om alla tänkte och gjorde likadant. Alla färger skulle försvinna i mängden, människor skulle försvinna i mängden, tårar och leenden likaså.

Jag är inte du, jag kommer aldrig bli som du vill vad jag än gör. Jag är mig själv oavsett vad någon tycker. Jag lever mitt liv för min egen skull inte för någon annan. 

 

Så, med det sagt, låt ingen någonsin försöka ändra på er för att få er att bli något som de vill istället. Du förlorar dig själv och allt du står för. Låt ingen köra över dig, stå för det du vill, stå för den du är. Endast då kan du kanske, och bara kanske kan du känna av vad äkta lycka är. 

 

Nu mina guldkorn säger jag nattnatt ✨

Ska titta lite på tv och sen dejta kudden så jag är utvilad för morgondagen. 

Ha en fin fortsättning på er fredagskväll my lovelies. 

Combatgirl signing out with a kiss 💋

Hello hello alla mina fina guldkorn där ute.

Jag vet att det har varit lite tyst om mig ett tag, men går man och jobbar mycket under udda tider och sen åker på att få migrän som heter duga då känner man sig inte så sugen på att skriva. Jag jobbar som sagt på lite udda tider och oftast har jag inte så mycket tid över till att vila eller ägna mig själv så mycket tid. Så t.ex när jag hade jobbat på Vida Arena i onsdags så tänkte jag att jag nu minsann skulle se till att vila innan det är dags för nästa arbetspass på Elite Park Hotell på lördagen. Men nej nej, självklart skulle Herr Migrän hälsa på och visa sitt fula tryne och jag stannade hemma. Men försökte ändå hitta på saker hemma att sysselsätta mig med så tiden skulle gå fortare. Jag även lyckades gå ut och hälsa på syrran en stund på fredags eftermiddagen. Det va helt underbart att få komma ut i friska luften. 

 

Lördagen kom och det va dags att joina gänget på Elite och preppa inför den tillställning som skulle äga rum där den kvällen. Det blev en relativt lugn tillställning utan alkohol eller stök någonstans. Arbetet gick snabbt och smidigt och då det inte fanns mer att göra så fick jag gå hem tidigare. Kändes lyxigt att få va hemma kl22, göra iordning en stor kopp varmt svartvinbärste att dricka i kylan och titta på "Baksmällan" på tv. Sen kunde man ju verkligen inte klaga på, att när man vaknade i morse helt utvilad om än lite seg, till en underbart färgglad utsikt i höstens anda. 

 

Imorgon är det träning igen och jag hoppas kunna vara med. Vi får se vem som får oss att svettas till vansinne då. Ikväll verkar det inte finnas något vettigt att titta på, på dumburken. Men trött till max är jag ändå idag efter att ha plockat och donat lite samtidigt som jag tvättat. 

Sorry att det kanske inte blev nåt vidare roligt inlägg. Men hjärncellerna har checkat ut och kräver semester resten av kvällen pga trötthet.

 

Så med det sagt så önskar jag er alla en underbar fortsättning på er söndagskväll.

För nu ska jag mysa ner mig under täcket med en stor klase vindruvor att tugga på o dricka lite varmt te. Konstig kombo, jag vet, men det är vad jag blev sugen på just nu. 

Nattnatt my lovelies✨

Combatgirl signing out with