combatgirl.blogg.se

Ett nytt liv fullt av kärlek, värme, trygghet, och ett korn med glimtar av sorg, saknad och misstro för vad som hänt och fortfarande händer. Dagarna går och jag önskar ständigt att ni kunde se hur lycklig jag är, hur allt fortsätter att utvecklas till det bättre, hur även jag har utvecklats till det bättre och starkare. Ett liv jag valt att leva för att äntligen nå mitt fulla potential och för att uppleva det jag vet förtjänar. Det finns stunder då man försvinner i tankarna. Tankar som leder till korta ögonblick av "tänk om".

 

"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig då jag fann vad jag sökte här i livet och inte längre kände mig ensam och värdelös.

"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig när jag äntligen kunde känna glädje från djupet av både mitt hjärta och själ.

"Tänk om" ni kunde glädjas med mig när jag äntligen fick bekräftat att jag faktiskt kunde få barn och att jag äntligen hade ett liv som växte i mig.

"Tänk om" ni kunde känna min sorg, trösta och stötta vid förlusten av detta liv jag trodde skulle få växa och bli älskat, som jag så länge jag kan minnas har längtat efter att få hålla om efter att jag fick veta att det existerade. Livet går vidare och går inte att levas baserat på ett "tänk om".

 

Kärlek gör man sig förtjänt av och ska inte tas förgivet. Man får lära sig hur ett hjärta kan vara kapabelt till så mycket kärlek eller till så väldigt starkt hat, men från två skilda individer. Man lär sig att härda ut, försöka stå på benen trots att styrkan i kroppen sinar och att själv ta ett beslut som måste följas. Ett beslut om ens egen lycka och hälsa. Och till slut så togs ett beslut och man var tvungen att vända ryggen till det förgångna för att själv börja läka, må bra genom att staka min egen väg och planera min egen framtid. Med en ljus framtid med massor av händelser att se fram emot som mål kan man inte annat än känna sig lycklig.

 

Att omge sig med personer som älskar en utan vare sig krav eller förbehåll gör mycket för läkningsprocessen och man känner sig genast mycket starkare. Leendet kommer fram oftare, tårarna rinner mer sällan och en inre ro rotar sig djupare i själen. Hoppet lever vidare att det en dag ska få bli en ny bebis. En bebis som ska få chansen att bli fullgången, födas ut i världen och växa upp mitt i en kärleksbomb av människor som skulle göra allt för att det barnet ska växa upp utan att nånsin behöva känna eller oroa sig för att bli utstött för de val han eller hon kommer göra i livet.

 

Små frön som alltid växt sig starka i hjärtat sen de föddes är saknade och de vet inte ens varför. Frön som alltid känts som mina egna men som man inte längre får träffa. Frön som är en del av mig men som undrar varför man aldrig hör av sig mer. Frön som är alldeles för unga för att veta sanningen till varför eller som helt enkelt inte kan förstå situationen alls. I mitt förra liv, dominerade ständigt slit och jobb, sorg och tårar, misstro och bråk med undantag av vissa dagar då man kunde, om man hade tur, få uppleva ett och annat guldkorn i tillvaron, och inte ens då var det en förunnat.

 

Men till slut när man fann styrkan och vände det livet ryggen så vände det och det var istället guldkorn flera gånger om dagen varje dag, och några enstaka ögonblick då allt stannade upp och gråa minnen kom upp till ytan och känslan av sorg och saknad efter mina små och stora frön tar över det ögonblicket. Även om man inte får träffa dem, krama dem och säga hur mycket man älskar dem så kommer de alltid finnas i mitt hjärta tills de en dag själva väljer att ta kontakt och får krama om dem.

 

Man kan inte få allt i livet. Däremot är det viktigt att man lär sig tycka om sig själv tillräckligt mycket för att se att man är värd så mycket mer än att man existerar enbart när det behövs. Att man lär sig uppskatta det lilla i livet innan man tar sig ann det större. Man vill heller inte vara den som tas förgivet... Eller att man är den som blir avskuren för att man valt en väg i livet som faktiskt för en gångs skull gör att man känner sig lycklig och ovärderlig. Man kan leva i ett stort hus, ha smycken och juveler, miljoner på banken, men till vilken nytta om man ändå lever olycklig... Men här och nu,,, i alla fall ett par veckor till så lever vi i en liten 1a. Det är trångt och vi bokstavligt krockar med och snubblar över varandra. Men vet ni vad? Trots det så rymmer det så mkt kärlek, så mycket värme o trygghet i denna söta lilla lyan.

 

Så snälla alla där ute. Innan ni dömmer ut någon enbart för att de inte lever efter era normer, krav eller regler, så kanske det är er själva ni borde kolla upp först. Är ni verkligen så lyckliga som ni själva påstår? Om inte... Sätt igång o gör nåt åt det. Bara för att man väljer göra saker och ting på annat sätt än vad ni brukar göra eller anser att det ska göras på så innebär det inte att det är fel. Minsta lilla förändring kan visa sig bli en väldigt positiv förändring och som kan komma att vara början till ett mer hälsosamt, lyckligare och ljusare liv värt att ta hand om. Ta hand om varandra. Och ni har den stora turen att få barn med er partner, visa dem varje dag hur mycket ni tillsammans älskar dem och inte bryter med dem enbart för att de råkar vilja skapa sitt eget liv. För jag antar att ni gjorde detsamma när ni startade ert eget liv.

 

Mitt eget liv har slösats bort tillräckligt på bråk, meningsskiljaktigheter och en ständig kamp om vem som faktiskt är det högsta hönset hemma. Så det här är min lista att se fram emot:

~Att få flytta inom 3v

~Att jobba så mkt jag kan på MAVA och avd 132 ~Att få åka på min absolut första bröllopsresa någonsin och bara få rå om hjärtat och mig själv. ~Att få spendera mer tid med mina svärföräldrar som längtar lika mycket som oss efter småfossingar och småhänder att ligga o gosa med💋 Vad hade jag gjort utan er? Ni suddar ut ensamheten man känner, älskar mig bortom allt förstånd trots allt man har runt om. När ord sviker mig i mina försök att berätta det för er så gör mina varma glädjetårar det åt mig💋

 

 

 

Vad hände med att ta sig igenom livet hand i hand?
Allt man gjort och ställt upp med rann ut i både jord och sand.

Länge gick jag igenom livet som i en dimma av tomhet och plötsligt hittade jag mitt livs kärlek.
Jag hoppades att ni skulle dela min lycka och glädje men möttes istället av värsta sortens svek.

Pga er har jag upplevt både sorg och ensamhet.
När jag behövde er som mest visade ni hellre någon annan lojalitet.

Ni vände mig ryggen, ni valde bort mig och fick mig att ge upp på livet.
Han är inte er son, hon är inte er dotter, men ändå är de inräknade i det familjelivet.

Jag hoppas ni en dag både inser och får känna vad ni gjort mot mig.
Att istället för att glädjas för mig ställde ni till med ett ståhej.

Att ni en dag kommer inse vad ni valde bort och vad ni kunde ha fått.
Jag hoppas ni inser det innan det är för sent och Gud välsignar mig med smått.

Jag spenderade hela mitt liv för er kärlek och stolthet.
Men istället hittade jag alltid bara besvikelse och hårdhet.

Jag är enligt er inte er dotter eller syster, jag existerar inte längre, jag är död.
Men trots allt det önskar jag er all lycka i livet och kärlek i överflöd.

 

Combatgirl🌺

Lycka är att få vakna varje dag och känna glädje och uppskattning över det lilla innan man ser sig om efter det stora🌺

Lycka är att varje dag få vakna med en inre ro över vad framtiden har i beredskap åt en och man vet att det är vad man alltid önskat sig och strävat efter🌺

Lycka är att varje dag få vakna och vara tacksam över det man har och känna både stolthet och glädje över det🌺

Lycka är att varje dag få vakna och känna en inre styrka att ta sig igenom ännu en dag som man själv väljer att göra underbar eller inte🌺

Lycka är att varje dag få vakna och upptäcka en ny anledning till att själv le eller få någon annan att le🌺 

Jag väljer att leva på det sätt jag anser passar mig, på det sätt jag anser att det ger mig glädje, på det sätt jag anser att det ger mig en inre ro, på det sätt jag anser att det får mig att utvecklas och få nya upplevelser🌺

För första gången någonsin befinner jag mig i ett stadie i livet där allt känns helt underbart och jag är lätt om hjärtat🌺

Och hur jag än väljer att leva det livet är helt upp till mig att spinna vidare på för att få det att bli ännu bättre än det känns just nu🌺

Mitt liv, mitt val, min lycka, mitt välbefinnande. Ingen annans🌺

Combatgirl 🌺

Sitter på jobbet och försöker ta mig igenom mitt nattpass som är väldigt segt den här gången. Konsekvensen på den segheten var att tankarna fått fritt spelrum rent omedvetet.
Tankar på saker jag länge funderat på och velat göra.
Tankar på saker som har med min framtid att göra.

Att tänka de tankarna är en sak. Men sen att göra slag i saken en helt annan. Förnuftet säger att det är precis vad jag borde göra. Hjärtat däremot skriker ut att jag måste göra det. Att det äntligen är min chans och att jag borde ta den.

Att ta ett beslut i livet som har med ens framtid att göra borde inte ses som en lätt sak att göra. Däremot kan det kännas skrämmande med att prova på nya saker.
Och just nu känns det som att jag faktiskt är redo att göra dessa val i livet. Val som har att göra med nya mål att nå, nya utmaningar att ta sig ann, nya erfarenheter att uppleva, nya sätt att stärka mig själv och min framtid med vad gäller mitt yrke och privatliv.

Jag älskar min familj och mina vänner. Men allt det måste jag sätta åt sidan om jag ska kunna tänka klart och faktiskt lyckas med det som både förnuftet och hjärtat önskar och ber mig om.
Jag måste få chansen att tänka på mig själv, göra det som känns rätt för just mig utan att man börjar spela på mitt samvete för att få mig att ändra mig.

Ja det kommer bli både hårt, tungt och svårt. Men vet ni vad? Allt det som är värt att kämpa för i livet är just alla dessa saker. Och jag har kämpat så länge jag kan minnas.
Jag vill inte leva mitt liv baserat på vad andra tycker och tänker om mig. Jag vill inte heller leva mitt liv med ånger över att jag hade chansen och lät den rinna mig rätt igenom fingrarna.
Jag vill inte undra hur det kunde ha varit när det sen är för sent.

Alla har vi rätt att följa vårt hjärta och leva vårt liv på det sätt som känns rätt för just oss. Utan att behöva tänka på huruvida det passar dem som anser annat.
Det som passar dem behöver inte passa just mig. Alla är vi olika, alla behöver vi gå de vägar livet stakar ut för just oss. Oavsett om de är kantade av sorg eller lycka. Men det är ändå nåt vi själva måste ta reda på och uppleva.

Mina tankar vandrar i ett. De ger mig ingen ro. De vill att beslutet ska fattas snart. De får mig att inse att det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som innefattar nytt hopp, mer glädje, fler utmaningar... Ett liv som ger mig större aptit på livet och starkare livsgnista.

Tänk på vad som gör dig lycklig, våga ta steget att göra det du drömmer om, vänta inte tills det är för sent.

Combatgirl💋

Ja jag vet, jag har varit missing in action ett tag och har inte kunnat skriva något alls.

min fokus har fått vara på det jag har hemma och jobbet. Så det blev lite mycke att koncentrera sig på. 

 

Som ni ser så blev mitt fina sovrum en krigszon.

Mina tapeter fick rivas och göras om då de hade börjat lossna. I tre dagar fick jag sova i tv-rummet för att man fick göra om det 2-3ggr eftersom tapeterna under orsakade bubblor. Jag va inte glad vill jag lova. 

Ja det är det minsta jag kan säga. Jag vet att jag försvinner ett bra tag emellanåt, men det är ju som ni vet pga alla jobb man måste prioritera och jonglera. Hur som helst så är anledningen den här gången pga en väldigt bra sak.

I onsdags så började dagen med att jag gick på det första arbetspasset på Elite Park Hotell. Jobbade 9-14. Sen hade jag 2h på mig att fixa mig inför nästa arbetspass på Stads Hotellet som började 16-22. Så jag hann även göra lite små ärenden innan jag började. 15min innan mitt arbetspass började så får jag ett samtal från min chef på boendet där jag jobbar natt. Gissa min överraskning när jag fick höra att samtalet gällde ett vikariat man vill erbjuda mig som gäller från 1jan-slutet av maj. Jag blev helt till mig och plötsligt var all min trötthet och kroppslig smärta som bortblåst. Mitt leende gick helt enkelt inte att sudda ut. Självklart tackade jag ja och vi kom överens om att jag kommer in så fort jag får en lucka eftersom jag har fullt upp med mina nuvarande jobb. Efter att jag lagt på luren så så går jag upp till mina servicekollegor med en sällan skådad lätthet i stegen. Jag kände lättnad och att äntligen börjar min väntan med tålamod betala sig och att allt snart kommer bli bättre.

en kvart senare får jag ett sms som får mig att flyga upp igen och börja hoppa av glädje. Alla tittar på mig och undrar vad som tagit åt mig. Jag hade inte ens hunnit återhämta mig från min egen nyhet och så får jag äran att även dela någon annans lycka. Allt känns plötsligt så overkligt och man vet inte till sig av lycka. Jag flyter fortfarande på det molnet vill jag lova. 

Och så va det ju dagen jag skulle upp till Stockholm i måndags då. Anledningen var att jag hade en tid bokad på en klinik där jag gjorde min första ögonoperation. Ganska bökigt måste jag säga att man ska behöva åka upp dig för att kliniken här i Växjö anser att man helst ska gå till den plats van opererat sig. Det handlar om vissa metoder, journaler och något annat jag inte redigt minns. 

 

Dagen jag skulle åka så las min syster in på BB för planerat kejsarsnitt. Innan jag åkte till stationen så överraskade jag henne med ett besök. Men när jag kom till BB så låg hon fortfarande inne på operation. Flickan kom ner till avdelningen före mamman och jag hann få sen det underbara lilla livet. 

Lycka är att få hålla en bebis i famnen och känna att hjärtat svämmar över av kärlek och att man i det ögonblicket vet att det finns absolut ingenting man inte skulle göra för det.

 

Efter att ha fått gosa med lilla bebisen en stund var det dags för mig att begé mig till stationen.

Som vanligt då när det gäller SJ, så va ju då tåget för senat. WHAT A SHOCKER!!!

Men till slut så kom det och jag fick äntligen stiga in i värmen... trodde jag.

Tåget jag satt på hade kupéer. Men ändå så var det kallt där. Och varje gång jag stängde dörren till kupén för att det ska bli varmare så var det någon som öppnade den igen. Jag va lagom irriterad. Och sen hände det där som kan få vem som helst att nästan avlida. Ja bilden säger nog allt. Vi var 5st där inne. Jag tittade runt på alla för att se om någon rodnade som bevis på att va skyldig. Men nej nej, alla satt och kollade på varandra helt oskyldigt. Hela magen bara vände på sig.. Usch och blä...

 

Men vistelsen i sig var kortvarig i Stockholm och jag fick även umgås med vänner och deras barn som jag inte sett på länge på den lilla tid jag hade där uppe. Men så fastnade man där uppe pga stormen, alla tåg ställdes in och en natt i storstan förvandlades till två. Jag började bli nervös och oroade mig över hur länge det skull pågå eftersom jag hade bokade arbetspass att tänka på. Att jag knappt såg vad jag gjorde eller hade för mig gjorde inte sak bättre. Många hade väldigt roligt åt mina katastrofalt felstavade sms och skrattade gott medans andra bad mig sluta smsa eftersom de inte fattade ett Khiiiiit av vad jag skrev. Men vad kan man förvänta sig när jag hade pupiller stora som tefat fr undersökningen jag haft? Men det gick bra till slut. 

 

Och så var det dags för ännu en bjudning på Växjö stadshotellet. Landstinget firade sin personal som jobbat 25år i vården. Gissa min förvåning när jag såg två av mina kollegor där. 

Jag var så glad över att få träffa dem och dela detta ögonblick med dem, även om jag var där för att jobba. Och de var lika överraskade och glada över att se mig också. Och kramarna man fick av dem värmde verkligen i hjärtat. 

Kvällen började med Champagne och snittar som tilltugg till minglet. Sen när alla kommit så var det att börja gå in i festsalongen där det bjöds på 3-rätters och underhållning. 

När kvällen var slut så fick man det bästa kvittot man kan få efter en sådan kväll. Att de berättar hur underbar kvällen varit och att de uppskattade all service som erbjöds. Vissa av dem fick man även en uppskattande kram av eller även ville att man var med på kort.

Kändes riktigt bra att faktiskt uppleva den kvällen. När jag åkte hem så var jag trött men nöjd. 

 

Nu gick jag av mitt nattpass efter att ha rapporterat över till dagpersonalen och är äntligen på väg hem med bussen. Ja, nu börjar staden vakna till liv medans jag äntligen ska få sova.

Önskar er alla en underbar måndag. Själv ska jag sova så mycket jag kan och vila ut, för det känns som att jag börjat bli förkyld också utöver allt annat. Nåt jag verkligen inte har tid med just nu. Inte senare heller för den delen.

Aja, nattnatt, go'morron, go'dag, wichever passar er bäst.

 

Combatgirl yawning out💋😴

Ok, då var det ju så att jag fått ett nytt jobb på Växjös stadshotell som servitris. Jag hade jobbat natt, sovit 4h och vaknat av att telefonen ringde. Chefen frågade ifall jag kunde hoppa in och jobba på en tillställning som hade bokats. 

Så det var bara att gå upp och göra sig iordning för stt sen springa ut till bussen taggad till max.

 

Hela kvällen gick i ett och det var ett ständigt springande upp och ner för den stora trappan med alla tallrikar och brickor med dricka på. 

Jag kan lova att jag fick motion för ett helt år den kvällen. Och svettades gjorde jag i mängder. 

HOLY CRAP säger jag bara. 

När jag kom hem var jag helt slut. 

Så utmattad att jag inte kunde somna. Irriterande till max vill jag lova.

Men roligt hade jag i alla fall.

 

Nu ska jag kolla lite film innan det är dags att börja nattens första runda på boendet. 

Ha det så fint så länge så berättar jag mer sen.

Combatgirl signing out💋

Jupp det är jag det. Så pga det så har det blivit ganska fattigt med inlägg på bloggen då jobbet fått gå före och när man väl kom hem så va man alltid så trött att allt man ville var att få sova.

Men just nu sitter jag på bussen på väg till jobbet för ett nattpass och passar därför på att skriva lite. 

 

Myckey har hänt sista tiden. Så mycke att jag ibland kände att jag inte ens hade tid att andas än mindre blogga. Det var allt från att jag fick ännu ett nytt, åkte till Stockholm pga en bokad tid på en ögon klinik, fick samma dag en liten systerdotter som jag hann träffa innan jag åkte till Stockholm, fastnade där pga stormen, och en hel del annat som jag berätta om men kommer dela upp i olika inlägg så det inte blir så långt. 

 

Som sagt så har mycke hänt. Inte en lugn stund har man. Men det är precis så jag älskar att ha det och trivs med. Visst, det kan vara utmattande och många oroar sig för mig. Men själv känner jag tacksamhet över att ens ha jobb i dessa dagar. Man hör så mycke om all arbetslöshet för att man vill "spara". 

Men man ska inte vara alltför kräsen heller. Det gäller bara att vara ihärdig så hittar man så småningom det man vill om man kämpar för det.

 

Så... Nu är jag framme vid jobbet och måste sluta. Ha det så fint så ses vi snart igen under kvällen alla fina guldkorn.

Combatgirls sais: to be continued 💋

Igår började jag dagen med att klocka ut från mitt nattpass för att äntligen få några efterlängtade timmar med sömn. Men även efter att jag sovit så kände jag mig ganska off. Piggnade till i några timmar och passade på att gå och hälsade på syrran och hennes familj.

Sen va jag några timmar ute med vänner och kollegor på Stars'n Stripes för en matbit.

Jag hade en välldigt bra dag och en välldigt bra kväll. Men allteftersom kvällen framskred så kände jag av tröttheten som alltmer onormal. Jag ursäktade mig och sa till mina vänner att jag behövde åka hem. Något pågick inom mig utöver tröttheten och det hade börjat ta över tankarna och känslorna. Det kom så plötsligt att jag inte redigt hängde med kände jag. Allt jag ville va att få komma hem och krypa ner i min säng. Men utmattningen tog över och jag låg och vände på mig tills klockan nästan va 4. Det verkligen kröp i mig och kändes obehagligt. 

Framåt morgonen började en skränande konsert spela i huvudet med meddelandet att Herr Migrän va på gång. 

 

Så min dag idag spenderades i sängen med en huvudvärk with no mercy. 

Irritationen över att jag inte kunde hälsa på systrarna, fastrarna och mostern höll mig sällskap under tiden. Nu ligger jag och slötittar på The Bachelor på tv. Men det blir nog att krama kudden snart igen. 

Jag hoppas att ni alla mina guldkorn där ute har haft en bra mycket bättre söndag än vad jag har hade. Och att ni har en fortsatt bra söndags kväll. ✨

Combatgirl signing out with a kiss 💋

Igår var det full rulle för mig. jag gick av mitt nattpass och va så trött att jag kunde ha somnat stående. MEN självklart så var jag så trött att jag inte lyckades somna så snabbt som jag ville, utan det gick ett par timmar innan jag kunde varva ner och somna. Efter att ha sovit 3h var jag uppe igen och kände mig som en zombie. Men ingen vila för de "levande". In i duschen illa kvickt, stryka arbetskläderna, fixa och spackla ansiktet så man döljer spåren av trötthet samtidigt som jag äter min proteinbar och sveper en Celcius, och sen som tur är få skjuts av bästa svågern till jobbet. Väl där börjar jag känna av min hjärtklappning, yrsel och sömnbristen. Men när jag väl kommer igång och träffar kunderna så är det en välldig fart på mig. Jag har roligt med mina gäster och de var alla på gott och skojfriskt humör. Det fick mig att glömma hur ont jag hade. När arbetspasset va över och jag var hemma kl23, så tänkte jag "åååh vad skönt, äntligen ska jag få sova." Men nej nej. Vad händer? Klockan hinner bli 04 innan jag får en blund för att kroppen gjorde så ont att jag inte kunde somna. Jag va helt färdig och mer eller mindre grät nästan av utmattning.

 

Med en proteinbar och en Celcius i högsta hugg gjorde jag mig redo för natt 3 på boendet. Det blev inte så mycket sömn som jag behövde med alla tankar som snurrade i huvudet. Så jag känner mig någorlunda fysiskt trött just nu. Tur man har bra kollegor som man jobbar med som jag känner sen tidigare. Det gör arbetet så mycket roligare och lättare. Själva nattarbetet flyter på och larmen kommer sporadiskt i tystnaden. Men ibland kan man ju även bli lite orolig när det bli alldeles för tyst. Särskilt när de brukarna som tenderar sitta på sitt personlarm i ett helt plötsligt inte larmar alls. Då går man och tittar till dem bara för att va säker att de inte trillat och gjort sig så illa att de inte kan larma eller helt enkelt slutat andas. Alltid bättre att vara säker, både för brukarnas och vår egen skull. 

 

Vissa av dem är ju bara för härliga och kan kläcka ur sig de mest roliga sakerna. Så man får sig ett och annat skratt som förgyller arbetspassen. Tvätten är igång, brukarna som va uppe och "tomtade" fortfarande är lagda och jag har fått i mig lite pannkakor. 

 

Imon blir det inte mycket sömn när jag kommer hem runt kl8 på morgonen. För kl15.30 ska jag jobba igen men på Vida Arena och slutar först kl22. 

Nu är det nog dags för mig att börja vandra en runda på avdelningarna och se vad som behöver göras. Ha det så fint alla mina guldkorn där ute och sov så gott✨

 

Combatgirl signing out for the night.

Peace Out!💋

Sitter här i tystnaden och försöker varva ner. Det är så tyst att det ringer i öronen. Min kollega är ute en sväng och röker. Det är min andra natt nu än så länge av 3. Sen är det arenan som gäller innan jag går på en natt till innan jag får några dagars ledigt. Jag är så trött. Så välldigt trött. Men vad ska man göra? Man måste ju jobba. Folk undrat hela tiden hur jag orkar jobba så mycket som jag gör. Har man inget val så gör man mer än man tror sig klara av. Men har man otur så kanske man ganska snart börja nosa på närmaste vägg innan man stormar rätt igenom den. Utbrändhet expressvägen någon?? 

 

Igår var det våran muslimska storhelg. En högtid då muslimer vallfärdar till Mecca. Eftersom jag hade jobbat natt så blev det inte mycket till firande för mig. Det fick bli att jag ringde runt till familj och släktingar och önska en härlig högtid. Sen var det att lägga sig och sova bort dagen så jag ska kunna klara natten. 

 

Men nu är det bara 2h kvar tills jag får gå hem. Jag är så trött att jag mår illa. O då har jag ändå redan svept två Celcius. Självklart har jag ätit också då så det inte bara är energidryck. 

Kanske bäst att börja röra på mig och göra nattens sista runda med kollegan innan ögonen bestämmer sig för att strejka av trötthet. 

Saknar min kära säng som troget väntar på mig där hemma. 

Nattnatt my lovelies✨

 

Combatgirl going back to work. Peace Out! 💋

Ja, det är vad jag fått stå ut med de senaste dagarn. Det har gjort så ont att jag under nätterna vaknat till ett par gånger av att jag skrikit till av smärtan. Förhoppningsvis så tror inte grannarna att jag blir misshandlad och tar det istället som att jag haft en mardröm. 

Hur som helst så var det meningen att jag i lördags skulle gått på fest hos en vän och kollega. Men det blev inget av med det då jag hade alla smärtor man kunde ha. Min rygg strejkade rätt så ordentligt och hade börjat påveka axlarna en del som i sin tur hade triggat igång min migrän. Så hela dagen på jobbet hade jag ont men sprang runt som en spole ändå och gjorde det jag skulle. Till slut så sa chefen åt mig att jag om jag ville kunde få gå hem, eftersom jag redan hjälpt till med det mesta. Jag hade redan jobbat 8h o hade en kvar. Men han tyckte jag skulle gå hem när yrseln började ta över. Så jag tackade och gjorde färdigt vad jag hade för händerna och begav mig sen hemåt.

 

Samma kväll får jag ett samtal av en vän som ville veta hur det var med mig. För tydligen hade jag under dagen och man hade uttryckt en del oro över hur jag mår och att man undrade hur jag orkade jobba så mycket som jag gör. Men man gör ju vad man måste. Man vill inte förlita sig på någons hjälp oavsett det är ekonomiskt eller annat. Man är bestämd vad gäller att vara självständig och viljan att klara sig själv. Och om det innebär att man inte kan ha ett socialt umgänge så måste folk faktiskt acceptera att det är vad man prioriterar. Och när jag väl är ledig så är jag oftast mer sugen på att gå och lägga mig för att sova än att behöva gå ut någonstans. 

 

Just nu sitter jag vak hos en patient som inte mår så bra. Jag har precis ätit lite och känner hur tröttheten kommer smygande. Jag längtar efter min kära säng. Vill bara gå hem och sova.

Skulle egentligen varit ledig igår, men nu sitter jag som sagt här. Jag har 4 nätter till den här veckan tror jag och även ett pass på arenan.

 

Idag så är det vår stora muslimska helg som vi ska fira, Eid Al Adha. Hur jag ska lyckas med det är en gåta känner jag nu. Men tror familjen förstår, hoppas jag i alla fall. 

Jag försöker hålla mig vaken genom att dricka Celcius, skriva lite här, läsa lite i "50 shades.." och även spela i luren lite. Men tröttheten har bestämt sig för att välla fram ändå. får se hur det går. Bara 3h kvar nu. Jag hoppas de går snabbt.

 

Jag hoppas alla sover gott och drömmer fina drömmar. 

Combatgirl yawning Peace Out! ✨

 

Kvällen är här och i släptåget har den alla tankar som dyker upp i mörkret. Tankar som man helst förtränger och inte vill vara i närheten av. Tankar som får en att tänka på misslyckanden, besvikelser, drömmar man va dum nog att tro skulle kunna bli verklighet när man va yngre. Men man växte upp och verkligheten slog till som en blixt från klar himmel mitt i huvudet på en. Man inser att vad man än gör, hur hårt man än jobbar, hur mycket man än ger av sig själv, så är man ändå inte mer än en betydelselös person i vissa personers ögon. Personer vars bekräftelse är vad man alltid önskat sig så att man ska känna sig värdig. Men när det aldrig händer...

 

Man lär sig att stänga världen ute. Man lär sig att låta sårande ord rinna av en. Att inte låta dem påverka en. Men det är inte så lätt hur mycket man än försöker. Hör man det tillräckligt ofta så tror man ju på det själv till slut. Man är den där misslyckade personen som inte ser nån väg ut.

 

Nåt jag känner som gör mig självsäker är när jag är och jobbar. Man sätter på sig arbetsuniformen, går till jobbet och plötsligt är man en helt annan person. En person som utstrålar självförtroende och självsäkerhet inför kollegor och andra som befinner sig i närheten. 

Oavsett det är mina patienter/brukare då jag är och jobbar som undersköterska, på hotellet eller arenan som servitris med mina gäster eller som tolk åt en klient jag har som uppdrag att tolka åt, då är jag självsäker. Jag tror på mig själv, på vad jag kan utföra, alla utmaninger jag klarar av under press. Men det är på mitt jobb. Min trygga bubbla. Men livet utanför jobbet då? 

 

Sanningen är att jag faktiskt inte har nåt liv utanför jobbet. Inte egentligen. Jag jobbar så passt mycket att när jag väl kommer hem och är ledig så föredrar jag att sova pga all sömnbrist. Tränar så fort jag har orken eller tiden för det.

Gosar med mina syskonbarn så fort jag kan. Låter dem promenera på min rygg, grymt bra och välbehövlig massage måste jag säga. Nåt de tycker är hysteriskt roligt också. 

Syrran brukar säga att det är ett under att hon och kidsen kommer ihåg hur jag ser ut med tanke på hur mycket jag jobbar. Det är sällan jag har lyxen att träffa dem eller mina vänner, oavsett vad vissa verkar tro. Det finns dem som verkar tro att jag spenderar min tid med att enbart träffa vänner och gå på fester. 

 

Men t.ex imorgon jobbar jag ett långt pass och efter det ska jag faktiskt på fest med arbetskompisar. Nåt jag inte gjort på länge och faktiskt tänker unna mig själv. Precis som alla

andra har jag rätt att uppleva livet oavsett det innebär jobb eller nöje. Jag vet vad jag prioriterar i livet. Men bara för att mina prioriteringar inte gillas av eller passa andra innebär det inte att de är fel. Tänk vad tråkig världen skulle vara om alla tänkte och gjorde likadant. Alla färger skulle försvinna i mängden, människor skulle försvinna i mängden, tårar och leenden likaså.

Jag är inte du, jag kommer aldrig bli som du vill vad jag än gör. Jag är mig själv oavsett vad någon tycker. Jag lever mitt liv för min egen skull inte för någon annan. 

 

Så, med det sagt, låt ingen någonsin försöka ändra på er för att få er att bli något som de vill istället. Du förlorar dig själv och allt du står för. Låt ingen köra över dig, stå för det du vill, stå för den du är. Endast då kan du kanske, och bara kanske kan du känna av vad äkta lycka är. 

 

Nu mina guldkorn säger jag nattnatt ✨

Ska titta lite på tv och sen dejta kudden så jag är utvilad för morgondagen. 

Ha en fin fortsättning på er fredagskväll my lovelies. 

Combatgirl signing out with a kiss 💋

Hello hello alla mina fina guldkorn där ute.

Jag vet att det har varit lite tyst om mig ett tag, men går man och jobbar mycket under udda tider och sen åker på att få migrän som heter duga då känner man sig inte så sugen på att skriva. Jag jobbar som sagt på lite udda tider och oftast har jag inte så mycket tid över till att vila eller ägna mig själv så mycket tid. Så t.ex när jag hade jobbat på Vida Arena i onsdags så tänkte jag att jag nu minsann skulle se till att vila innan det är dags för nästa arbetspass på Elite Park Hotell på lördagen. Men nej nej, självklart skulle Herr Migrän hälsa på och visa sitt fula tryne och jag stannade hemma. Men försökte ändå hitta på saker hemma att sysselsätta mig med så tiden skulle gå fortare. Jag även lyckades gå ut och hälsa på syrran en stund på fredags eftermiddagen. Det va helt underbart att få komma ut i friska luften. 

 

Lördagen kom och det va dags att joina gänget på Elite och preppa inför den tillställning som skulle äga rum där den kvällen. Det blev en relativt lugn tillställning utan alkohol eller stök någonstans. Arbetet gick snabbt och smidigt och då det inte fanns mer att göra så fick jag gå hem tidigare. Kändes lyxigt att få va hemma kl22, göra iordning en stor kopp varmt svartvinbärste att dricka i kylan och titta på "Baksmällan" på tv. Sen kunde man ju verkligen inte klaga på, att när man vaknade i morse helt utvilad om än lite seg, till en underbart färgglad utsikt i höstens anda. 

 

Imorgon är det träning igen och jag hoppas kunna vara med. Vi får se vem som får oss att svettas till vansinne då. Ikväll verkar det inte finnas något vettigt att titta på, på dumburken. Men trött till max är jag ändå idag efter att ha plockat och donat lite samtidigt som jag tvättat. 

Sorry att det kanske inte blev nåt vidare roligt inlägg. Men hjärncellerna har checkat ut och kräver semester resten av kvällen pga trötthet.

 

Så med det sagt så önskar jag er alla en underbar fortsättning på er söndagskväll.

För nu ska jag mysa ner mig under täcket med en stor klase vindruvor att tugga på o dricka lite varmt te. Konstig kombo, jag vet, men det är vad jag blev sugen på just nu. 

Nattnatt my lovelies✨

Combatgirl signing out with

"Vänner är som stjärnor. Bara för att man inte ser dem hela tiden betyder det inte att de inte finns där." 

Well, det ligger mycket i det. Jag är lyckligt lottad som har många vänner som ständigt hör av sig för att höra ifall jag mår bra eller fråga hur jag mår. Idag har min telefon gått varm hela dagen pga sms, pm på facebook, vanlig mail, telefonsamtal, shit hade de kunnat skicka mig röksignaler för att ta reda på hur jag mår så hade de antagligen gjort det också. Det värmer så gott i hjärta och själ att det finns så många bryr sig om mig. När man minst anar det så hör de av sig till mig. Särskilt de som inte bor i samma stad som jag. Och de har senaste tiden prickat in det när jag behövt stödet och omtanken som mest. 

 

Dagen forsatte på samma sätt och sen var det dags att dra till KravMaga träningen. Den mannen rent av sopade golvet med oss idag med sitt pass. Tempot va högt idag och koncentrationen hög på fysträning. Flera gånger fick jag pausa och dricka när yrsel och svimkänslan tog över. Men passet i sig var sjukt bra och coachen grym. Det är bara min kondis som är uselt kass. Men jag hade som sagt väldigt roligt. Förutom att jag just nu känner mig lika mör som en bankad kyckling innan en  marinad. Så imorgon lär jag känna att jag lever kan jag lova.

 

Just nu ligger jag och tittar på "Die hard with a vengance". Det kan inte bli annat än jäkligt roligt med en kombo på Bruce Willis och Samuel L. Jackson. Jag dör av skratt och träningsvärken i magen protesterar redan. Så nu alla mina fina guldkorn ska jag titta färdigt på filmen och sen dejta Mr Pillow. Puss på er my lovlies och sov så gott.✨

Combatgirl signing out💋

Min dag började med att jag fick ett pm på fb som fick mig att le. Det i sig är en väldigt bra början. Särskilt när det är en person man väntat på att få höra av men som inte kunnat höra av sig. En person som är stark och har kommit långt i livet men inte verkar kunna se det själv. 

Sen fortsatte dagen med att jag hade en tjejdag med min älskade systerdotter. Hon har länge velat testa zumba för barn. Och då såg jag till att ordna det som en överraskning till henne. Förutom att hon då trodde att det var förra söndagen det skulle äga rum. Men det verkade vara ett stort äventyr det här med att umgås med moster, dansa zumba och även bli överraskad med fika efter zumban. Hon fullkomligt bubblade över av glädje. Och det värmde gott i hjärtat vill jag lova. 

 

Jag vill gärna tro att om jag hade haft en dotter, så är det vad jag hade gjort ihop med henne. Haft tjejdag med henne med jämna mellanrum, ha lite egentid med henne så ofta jag kan.

Vad är då roligare än att göra saker tillsammans?Som fika, dansträning, filmkvällar fulla av mys, uppleva vad det innebär att älska någon så mycket som ett eget barn... Därför är mina älskade syskonbarn en stor tröst. 

 

Men just den här systerdottern är nog mer lik mig än jag gärna medger, hahahah. Jag är the queen of epic fails, och som det verkar så är min kära tandlösa sessa the princess of epic coments, hahahah. Hon är verkligen lika rolig som hon är söt. 

 

När jag väl lämnat av henne hos sina föräldrar så retades hon med sin mamma att hon minsann vart ute och fikat medans mamman inte varit det. Ja de är roliga de små liven. Sen var det bara för mig att vandra vidare hem och ätta igång med tvätten. Mindre roligt men måste göras. Imorgon är det dags för träning med gänget. Nåt jag sett fram emot ett bra tag nu. Behöver hålla mig igång för att inte tänka så mycket. 

 

Men nu mina fina guldkorn, är det dags för lite metime och avslappning. Ha en bra fortsättning på er söndagskväll. Sen är det dags för film. 

Puss och kram my lovlies💋

 

Combatgirl, Over'n Out💕