combatgirl.blogg.se

När under uppväxten börjar man lära sig att dölja det man känner? Döljer vad man får uppleva? Dölja hur det man får höra och se påverkar en? Ganska tidigt tror jag. I alla fall bra mycket tidigare än man själv är medveten om. 

Allt man upplever fram tills man blir vuxen registreras i ens minne och hjärta och formar en till den person vi slutligen blir. Vi kan under dagen ha hört något om oss själv som är så djupt sårande men vill inte på något sätt visa hur det påverkat oss. Man fortsätter le, skratta och skoja med vem det nu är man har runt sig, som om inget hänt. Men enbart den som känner dig ordentligt vet och kan verkligen se ifall ditt leende når dina ögon eller inte. Den personen kan se hur olycklig du är eller om du behöver något utan att du ens behöver be om det. Men ibland så är man så duktig på att dölja det man känner även för den allra mest uppmärksamma person också. Allt för att på ett eller annat sätt skydda sig själv. Skydda sig själv mot vad det än är som kan innebära att man blir sårad eller leda till att man känner sig otillräcklig. 

Till slut kan man ha byggt så höga och tjocka murar runt sig att man även lyckas göra sig själv osynlig för omvärlden. Orsakerna för det kan vara många. Det kan vara allt från mobbing till turbulenta förhållanden. Och då kan resultatet på det gå till på olika sätt. En del blir så knäckta att de inte ser någon annan utväg än att ta livet av sig, en del sluter sig och låter inte någon komma nära inpå dem igen, andra blir istället så fokuserade på att hävda sig och motbevisa vad det nu är för något som de blivit anklagade för. Men att hela tiden försöka hävda sig, rättfärdiga allt man gör eller alla beslut man tar, att hela tiden förklara sig, det tar på krafterna även det. Till slut ger man upp och känner att vad man än gör, vad man än säger så kommer man alltid ändå få pikar, inget kommer någonsin vara rätt, att man aldrig kommer vara god nog. Alltid otillräcklig.

Vad får folk ut utav att alltid hitta fel på andra? Alltid mindreförklara dem och trycka ner vad som antagligen redan är ett skört självförtroende och en ännu skörare självkänsla som leder till en välldigt skev självbild av sig själv. Är det inte bättre att lägga ner energi på att faktiskt lyfta upp personen och hjälpa dem att faktiskt lyckas med vad de försöker uppnå i sina liv? Ett fint ord kan göra så ofantligt mycket för den person som redan känner det som att de står vid en kant de inte kan se. En hjälpande hand att erbjuda styrka och stöd med när deras egen tryter. Tänk på det nästa gång ni slänger ur er sårande ord utan tanke, vad de kan ställa till med. För ni vet inte hur illa eller svåra dagarna redan är för den personen. Ett leende kan räcka för att den personen inte ska behöva känna sig osynlig mer, även om det bara är för stunden. 

Drömmarnas land är stället som finns i din själ där allt är möjligt, stället där du uppfyller dina drömmar, stället där du aldrig känner smärta eller blir sårad av någon. Ett ställe där ingen är anledning till att dina tårar rinner.  Det enda stället där du hittar kärleken även om du under vaket tillstånd inte tror på kärleken existens. I drömmarnas land känner du en värme som får dig att känna trygghet. Du känner dig lycklig utan anledning och kan le genuint från hjärtat.

Där är du älskad utan förbehåll eller krav. Där känner du att det finns en mening för din existens. Där är du aldrig ensam i vare sig själen eller hjärtat...

Så med det sagt alla mina fina guldkorn där ute, önskar jag er en fin fortsättning på er lördagskväll, vart och med vem ni än väljer att spendera den 💕

Mmm... Ibland kan man ju undra faktiskt. Man vaknar varje dag, man är den person som förhoppningsvis är en själv, den man vill vara. Oavsett man vågar visa den personen för någon eller inte. Sen gör man sig iordning, beger sig till jobbet, kliver in i arbetsrollen och plötsligt är man en helt annan person. Förhoppningsvis en person som inger förtroende, kompetens samtidigt som man förmedlar lugn. När den arbetsdagen är över så kanske man går och träffar sin familj. Då är det en helt annan personlighet som dyker upp. En person som förväntas vara på ett visst sätt, uppföra sig enligt de krav och förväntningar enligt oskrivna regler. Sen går man hem och är åter sig själv. Eller är det bara en mask man gömt sig bakom hela dagen, även med familjen, som man sen tar av när man kommer hem? 

Även om alla dessa personer som är ens familj och man borde kunna vara sig själv runt dem, så kan man ändå inte vara det till 100%. Man försöker men rädslan för att alltid vara en besvikelse, att aldrig leva upp till det som de vill att man ska leva upp till, alla krav man har på sig som man försöker tillgodose men aldrig lyckas med... Allt sådant får en att hålla tillbaka och låsa in det man har inom sig för att orka leva upp till sina krav och förväntningar. Så kanske bor det några personligheter i oss alla som vi bara inte vill visa och som vi istället håller för oss själva. Dels för att skydda oss själva från smärta och dels för att man kanske på någon nivå känner att vi behöver någonstans behöver den där extra "personligheten" som en ventil. En plats där ingen dömer oss eller sätter en stämpel på oss som inte är berättigad. Vi har alla rätt att vara dem vi är, att staka ut vår egen väg och följa den för att förhoppningsvis en dag hitta eller nå det vi letar efter i livet. Ingen har rätt att sätta en stämpel på oss enbart för att vi inte passar in i den box eller mall de anser att man borde hålla oss till. Jag vill kunna vara den jag är, oavsett det bra eller det dåliga, utan att någon dömer mig. Vi måste ha möjligheten att kunna utvecklas, och utan att kunna göra något misstag emellanåt så kan man inte göra det. 

Så, alla mina guldkorn där ute denna fredagskväll, då säger jag att låt ingen sätta er i något fack, sätta en stämpel på er eller begära att ni ska vara något som inte känns bra för er. Våga vara er själva och lev ert liv för er egen skull. Ingen kommer någonsin tacka er, allra minst ni själva, om ni misslyckas på så att ni en ni en dag bryter ihop. Men en sak är säker. OM det en dag skulle hända och du känner dig nedbruten, så kommer du hitta styrkan i dig själv att ställa dig upp, vända dig om och faktiskt upptäcka vem som står bakom dig att ge den styrka och det stöd när du behöver det  som mest. I know I did. 

Ha nu en AWESOME fredagskväll alla mina fina guldkorn. För det tänker jag ha med mina goda räkcrêpes!!! Sa jag matkoma eller?? 

Peace out my lovelies 💕

 

 

 

 

Idag började dagen med massa samtal. Kändes lite som att luren tillslut va fastlimmad i örat nästan. Hade lite bråttom samtidigt då jag skulle möta upp med syrran för lite umgängestid eftersom vi inte lyckats ses på ett tag pga att jag jobbar så mycket. Vi tog bussen upp till Grand Samarkand för lite shopping. Hon behövde lite saker till sin dotter som just börjat skolan och jag behövde ett par gardinstänger till mina nya fina gardiner som jag beställt i maj någon gång.

Det slutade med att jag köpte ett par till ett väldigt bra pris. Sen SJÄLVKLART så kom jag ju på att jag behöver en ny susp till Krav Magan. Den jag hade funkade inte redigt. Den gav bra skydd och så. MEN jäklar vad obekväm den var. Den tog bra med stryk visserligen, MEN den putade ut så illa att den som skulle sett mig och inte visste att jag har den på träningen skulle tro att jag va en blandning mellan en man vars vissa anatomiska kroppsdelar va på flykt någonstans och en kvinna som är gravid men av någon anledning fått en fyrkantig mage istället. Så ni förstår, det såg väldigt VÄLDIGT komiskt ut och kändes lika hemskt. Men den nya jag köpte formades utefter kroppen på rätt sätt, är bekväm samtidigt som den tål stryk. Så jag var väldigt nöjd med mina inköp och det var uppenbarligen syrran också med sina. Det firades med att äta på Grilled & Baked. Soooo Yummie!!! 

Sen kände vi oss så nöjda med dagen vi haft att vi beslöt oss för att åka hem. Syrran är ganska höggravid också så vi kände att det var god tid för henne att få komma hem och vila lite också. När jag kom hem så började jag direkt fixa med att sätta upp de nya gardinerna efter att jag strukit dem. Det blev såååå fint och mysigt. Tänk att en sådan enkel sak som att byta ett rums gardiner kan förändra så mycket i ett rum. Hela känslan för det förändras och det blir plötsligt så mycket mysigare. 

Sen hade ju jag sett fram emot att få gå på Krav Maga träningen äntligen idag. Men kände mig lite trött och tänkte att jag kanske skulle ta mig en liten powernap, för jag hade lite över en timma innan jag skulle behöva byta om o ta bussen. Men min powernap slutade med att jag försov mig och jag blev lagom irriterad. Hade jag åkt ändå när jag vaknade hade jag bara varit med en kvart. Och det gör mig ingen som helst nytta. Så det fick bli lite donande hemma istället. Har lite småsaker kvar men de kan vänta till imorgon. För just nu sitter jag nermyst i min härliga säng under täcket, i sällskap av min underbara Mr Pillow, i mitt underbara sovrum och tittar på "Hitch". Yup, I so got it made, darling 💕

Så nu ska jag återgå till min bekväma date och kolla vidare på filmen. As for the rest of you... Så önskar jag alla mina fina guldkorn där ute i natten en fortsatt underbar fortsättning på er kväll. För det tänker jag ha ✨

PEACE OUT, BABY!!! 💋

 

   Vad är det som fattas mig?

Man behöver inte vara vårdutbildad för att lära sig symtomen. Varje sekund räknas och kan göra en stor skillnad på hur allvarligt det kan bli eller att man kan åtgärda det i tid. Oavsett det är ifall någon i famljen råkar ut för det, om du skulle märka ifall någon på stan faller ihop, någon på jobbet, vart du än kan befinna dig och det händer så är det bra att veta vad du ska göra. 

Vad som kan vara en liten sak för dig skulle betyda världen för den utsatta personen du hjälper. Så snälla, tveka inte om du skulle se någon falla ihop, även om det inte gäller stroke, och öka den personens chanser med rätt hjälp.  Är du inte säker på vad du ska göra när det gäller det testet, eller andra första hjälpen sätt, googla upp det, eller sök på www.sjukvardsradgivningen.se

Vad du än kan göra så är det alltid tacksamt för sen person som kommer behöva det nån dag. 

Ha det så fint alla mina fina guldkorn där ute. Jag hoppas ni får en fortsatt bra kväll, för nu ska jag ut och handla lite för att fylla kylskåpet. But untill next time folks... PEACE OUT!!! 💕💋

Men även en krigares styrka kan vackla emellanåt. Idag var en sådan dag för mig. Dagen har varit både lång och uttömmande på krafter. När man går igenom en sådan prövande dag så känns det skönt att bara få dra sig undan i sin lilla bubbla, få sluta sig helt och stänga världen ute. Kanske även försöka komma på hur det va man andades. Man blir helt enkelt trött på alla motgångar man får kastade mot sig...

Börjar bli lagom trött på det... Men kanske inte så optimalt av mig att börja träna igen redan imon med tanke på att febern släppte tidigare idag. Men anledningen till att jag inte kan gå är personalmötet med alla som jobbar på Vida Arena som råkar vara vid samma tidpunkt. 

*suck*

Saknar träningen och jag behöver all träning jag kan få om jag ska klara både P2 o P3 vid graderingen. Behöver gå ner i vikt, bättra kondisen som är relativt usel just nu, steppa upp styrketräningen och se till att vigheten är där den ska vara. Men inte så lätt att balansera jobbet med de redan fasta tiderna på Krav Magan. Och det är mer än bara frustrerande. Aja.. Får se hur jag löser det. På något sätt ska jag få det att funka igen. Det är så man nästan blir spattig av abstinens.

*dubbel suck* 

Oavsett alla skador, blåmärken och träningsvärk jag har efteråt så mår jag ändå vgt bra av det och värt varje krämpa. Och ventileringen där är prima delux om man just den dagen råkat ha en maxat usel dag. 

Jag hoppas nu att jag iaf inte får nåt inbokat på onsdag så jag ÄNTLIGEN får komma igång med det. Sååå... Med det sagt... ha nu en fin natt alla mina fina guldkorn där ute ✨

Nattnatt my precious 💋

 

Ja jag är sugen på att färga håret. Men jag är känd för att vara nojjig av mig när det gäller att klippa och färga håret. Dfr jag klipper mitt eget hår och inte låter någon klippa det åt mig. Än så länge har jag lyckats bra med det varje gång. Även fått samma frilla som på bilden när jag ville ha den. Det är färgen på det håret på den bilden jag är sugen på den här gången. Jag tror jag har rätt färger själv för att kunna passa i den hårfärgen. Eller vad tycker ni?? Kanske ska fundera på det lite mer. Vill ju helst inte behöva få klarlila hår när det börjar tvättas ur. Aja, vi får väll la se hur det går. Ni får gärna komma med tips o synpunkter att tänka på.

Untill next time folks, PEACE OUT!! 💋

Ja det är inte helt fel... Diskmaskinen är laddad, och man har försökt smådona hemma bäst man kunnat oavsett hur man mått under dagen. Så det är skönt med frisk luft och höra barnskratt från de få barnen som fortfarande är ute och leker i skumrasket. 

Snart är det "Förtrollad" på tv. Om man ändå levde som i sagorna känner man ibland. Så man kan utesluta verkligheten emellanåt. Det kan va ganska skönt att koppla bort allt ibland. Att få känna att allt helt enkelt är ok, utan smärta, problem och att den där "prinsen" räddar dagen. Förutom att jag inte vill bli "räddad" av en prins eller nån annan man heller för den delen. Jag antar att alla vill ha en partner som delar deras dag med allt vad det innebär. Förutom att det inte finns några bra sådana. Sen är det nog ganska svårt att låta nån komma nära inpå sig i dessa dagar. Det är för mkt lekande och de tar så lättvindigt på allt.

Man hör så mkt här och var att man tar ännu mer avstånd. Man bestämmer sig för att bli ännu mer självständig än innan och hålla sig på sin kant. Man skapar sin egen värld i form av någon sorts bubbla. Där är man trygg, där kan ingen såra en. Det är vad man försöker intala sig själv iaf. Och för att hålla sig ännu mer trygg så jobbar man alla möjliga tider på dygnet.

Men alla ser vi trygghet på olika sätt. För mig är det att jobba bäst jag kan och skapa mig det liv jag behöver. Besides... Jag tappade tron på det alla kallar "kärlek" och dess existens för länge sen. Barnfantasi och sagoböcker är allt det är. As simple as that. So... Efter att ha sagt det så ska jag nu se det som enbart finns på film och i sagoböcker.

Ha nu en fortsatt fin lördagskväll alla mina guldkorn där ute, vart ni än befinner er. För nu ska Miss Combatgirl mysa ner sig med Mr Pillow och titta på "Förtrollad". ✨

Puss puss 💋

Vaknade idag med en värk i hela min kropp som heter duga, fr topp till tå. Så mkt att det kändes som att även hårtet gjorde ont. Feber, svullna mandlar, magont, illamående, frossa... you name it. Men ändå gjorde jag mitt bästa med att fixa färdigt tvätten innan jag kunde bädda ner mig i sängen. Och varje gång jag kom hem fr tvättstugan så va jag genomvåt av kallsvett och kritvit i ansiktet. Hur ogärna jag än ville sjukanmäla mig inför morgonens arbetapass sä blev jag tvungen att göra det 😤 känns ju lagom bittert. Men vad gör man? Man kan ju inte rå för det heller. När jag var färdig så kunde jag iaf äntligen bädda ner mig i sängen och krama kudden. Få i sig vätska bäst det går även om magen protesterar. 

Idag blir det inget kul inlägg, skallen är seg och vill inte redigt samarbeta. Önskar er alla en fortsatt bra fredags natt där ute. Själv ska jag nog göra mig redo att göra min älskade kudde sällskap. Kan ju inte göra Mr pillow besviken gen att lämna han ensam, eller hur??

Nattnatt alla mina guldkord där ute i natten✨ 

 

 

Men inte fullt lika mystisk som man kanske hade velat vara, hahahahah 😜 Ne men med tanke på att man har svårt att sova om nätterna så kanske det hade varit ett passande namn. Det är tankar som maler på och vandrar som de vill. Tankar om jobbet, planeringar som inte blev som man önskat sig, besvikelser, framtiden... 

Då kan det vara nice att bara sitta på balkongen ibland med en filt över sig och bara låta blicken vandra så långt det bara går i mörkret. Fundera över vad som kan tänkas dölja sig bakom nattens mörker, bakom stjärnornas gnistrande, vad anledningen till att jag existerar är. När man va yngre hade man så mycke drömmar och förhoppningar om framtiden. Tänk så fel man hade. Man tror sig känna människorna man har runt sig, oavsett man känt dem sen man var liten eller att man lärt känna dem i "vuxen" ålder. Man ser hur folk är runt varandra och hur de sen är i varandras frånvaro. Det är mycket falskhet, ytlighet och en hel del hyckleri med dubbelmoral över allt.

De man kan lita på helt är en handfull människor. De stöttar en när se ser hur högt man önskar att nå sina mål, hur mycket man vill lyckas i livet. De försöker inte bryta ner ens självförtroende när det redan är skört och behöver uppmuntras. 

Mina yrkesdrömmar har alltid varit de samma hela tiden, de har aldrig förändrats. Men den största drömmen jag hade var att få känna hur ett litet frö växer inom mig och utvecklas till ett underbart litet liv. ett barn att ta hand om och älska. Alltid finnas där för det utan att vara fördömmande, se det växa upp och utvecklas, ta sina första steg, höra det säga "mamma" för första gången. Trösta honom eller henne med en lång kram när knäna skrapas av ett fall... Denna längtan blir så mycket starkare när man dag efter dag hör nyheter om den ena graviditeten efter den andra, födslar vart man än går eller vänder sig. Jag skulle aldrig kunna på något sätt känna att jag inte kan glädjas för familj och vänner när de berättar att de väntar barn. Tvärtom så blir jag genuint överlycklig för dem och gläds med dem och åt dem. Även om hjärtat brister lite till av sorg och saknad efter lite egen babylycka. Jag hörde för inte så länge sen att en kvinna jag känt sen jag var liten att hon nu äntligen är gravid. Det var visserligen länge sen vi sågs eftersom hon väldigt tidigt flyttade till Stockholm. Men ändå kunde jag känna sorgen och saknaden i hennes skrivna ord efter eget barn under årens lopp. Det var som att läsa om sig själv. Så när hon berättade för alla om sin efterlängtade babylycka kunde jag inte bli annat än lycklig och tårögd över den underbara nyheten. Jag önskar henne verkligen all lycka i världen och att graviditeten framskrider på allra bästa sätt.

Jag må lyckas med det mesta jag tar mig ann med hårt jobb. Men största lyckan och framgången i livet är att kunna ha ett barn att ge sin kärlek utan begränsningar eller krav. Och även om min största sorg i livet är att jag inte kan få egna barn så har mina älskade syskonbarn varit min absolut största tröst 💕

Mmm det blev ett långt inlägg idag med. Tankarna tenderar att leva sitt eget liv när jag är extra trött. Nu ska jag inte tråka ut er mer. Sov så gott alla mina guldkorn där ute. Bara en dag kvar sen är det helg. Förutom att jag jobbar hela helgen också. Men jag hoppas ni får en underbar fortsättning på kvällen ✨

Då sitter man här nu igen, natt 3 av 3. Lagom mör i huvet men ändå pigg. Patienten är piggare, lugnare o mer pratglad😉Det värmer i hjärtat att se det. Det finns inget härligare än att se en patient återhämta sig på det sättet och veta att man kanske hade lite med det att göra. Om det innebär att det enda jag gjort att kanske locka fram ett leende hos dem, pratat med dem för att distrahera fr smärtan, underhålla dem på ett eller annat sätt och kanske även va deras egen personliga lilla tjatmoster för att få dem att kämpa på lite till för att jag tror på att de klarar det, då är det värt varenda minut jag spenderat jämte dem.Men nu har patienten kommit till ro och sover gott. Själv sitter jag och äter pistagenötter och tittar på lite tv.

Har läst lite om vad som händer i Syrien, nåt jag undvikit att göra ett tag. Det gör så ont i hjärtat hur långt allt har gått där, allt dödande av oskyldiga människor pga av ett maktspel som gått över gränsen och missbrukas. Jag är inte en person som vare sig tycker om eller förstår politik. Det har aldrig varit till annat än problem för den civila personen som inte har något att säga till om, personer som kämpar varje dag för att överleva och försörja sina familjer. Det gör så ont att se alla döda barn uppradade jämta alla andra döda kroppar. När man tror att det inte kan bli värre än det redan är där nere nu så händer just det...det blir värre och alla tecken på att nervgas använts. Är all den makten värd så mkt för de högt uppsatta personerna att de är beredda att döda så många människor för den? Alla barn som inte vill annat än växa upp och följa sina drömmar en vacker dag fråntogs den möjligheten på några få ögonblick. Hur är det möjligt att man har så obefintligt samvete att inte ens det berör den maktgalne individen?

Ne nu vill jag inte skriva något mer om detta, man blir så upprörd. Idag när jag gick hem på morgonen va jag så trött att jag inte ens hittade min cykel. Jag gick runt och letade i 5minuter innan jag upptäckte att jag gått förbi den varenda gång utan att se den, hahaha. Men jag kom hem iaf. Även om det gick långsamt. Jag hoppas ni alla har haft en bra dag. Och jag hoppas att ni får en underbar natt. Nattnatt alla mina guldkorn ✨

Mmm. De har en tendens att vandra och leva eget liv i tystnaden trots att man har en hel del att göra. Just nu sitter jag vak igen, är inne på min 2a natt av 3, och en 4e natt verkar vara på G också. 

Har en bok framför mig men har inte redigt kunnat läsa i den än. Har inte läst i den på ett bra tag. Det blir ju så när tröttheten tar över.

Igår var det terminstart i Krav Maga igen.

Men eftersom jag hade nattpasset så missade jag det. Och det ser inte bättre ut än att jag kommer missa onsdagens träning också av samma anledning, och även nästa måndag pga arbetsmöte på Vida Arena. Så det är

fullt upp hela tiden. Jag som har saknat träningen så himla mycket. Men med många och udda arbetstider så blir det inte så mycket tid över till det. Får se hur jag löser det. 

Ok... Vet inte hur många det va som läste artikelm om mannen som stoppat in en gaffel i sitt urinrör. Läste den idag i Aftonbladet.

Låg och funderade över om de som gör en sådan sak en dag bara vaknade och tänkte, "hmm, jag tror jag ska prova på att föra in en gaffel i urinröret idag.."

Ok, de är uppenbarligen inte friska när de gör en sådan sak. MEN OMG SMÄRTAN!!!! Den borde väll stoppa dem från att göra en sådan sak? Eller?? 

En annan man jag läste om som fick nåt liknande ryck i Kina tror jag det var hade av nån oförklarlig anledning fått för sig att låta en orm krypa in i ändtarmen. Ett par timmar senare åkte han i full panik till akuten och bad skrikandes om hjälp för att han hade orm som tog sig en minst sagt ovanlig sightseen tur i röven.

När jag först läste om det trodde jag det va på skämt. Men det va fullt allvar och att ormen tydligen ändå mådde bra efter sitt oönskade äventyr. Mannen blev självklart arresterad för djurplågeri. Jag menar... WTH?? Vad fasen trodde han skulle hända egentligen?? 

Helt sjuk värld vi lever i. Men ni vet ju vad man säger. Det finns idioter för allt och än är inte sista idioten född.... CLEARLY!!! 

Äntligen har min stackars patient kommit till ro o somnat igen. 

Det man blir så illa berörd av är att se personer, som antagligen aldrig varit sjuka en dag i sitt liv och inte varit annat hårt arbetande personer och vgt aktiva i sina liv, får hela sin tillvaro vänd upp och ner. Helt plötsligt gick de från ett fullt aktivt liv till att bli sängliggande och beroende av andras hjälp. Det är en tung upplevelse för den självständige personen att behöva anpassa sig till sin nya verklighet, att vara beroende av andra. Jag hoppas alla dem jag sett kämpa efter att de fått stroke och annat en dag blir bättre och kan få ett någorlunda ok liv ändå.

Nu blev det ett långt inlägg den här gången. Får skylla på att jag försöker få tiden att gå. 

Jag hoppas ni alla får en underbar natt. 

Själv får jag inte sova föränns efter att jag slutar kl7 imon bitti.

Nattnatt alla mina fina guldkorn där ute ✨

 

 

 

Hej hej så här tidigt på morgonen.

Nej, jag har inte just vaknat, utan jag sitter just nu på ett av mina jobb och är lagom trött i knoppen. 

Det tar på både kropp och själ att jobba inom vården, särskilt när man sitter vak åt en dålig patient. Men det är ett tacksamt jobb hur tungt det än kan bli. 

man vill ju gärna tro att OM man skulle ha den goda lyckan att leva ett långt och lyckligt liv men en dag själv hamnar på sjukhuset, så vill man ju bli lika väl omhändertagen.

Just nu är tröttheten så påtaglig att jag nästan kan svära på att min säng och kudde ropar på mig...

Bara en timma kvar... Sen får jag cykla hem och sova gott...

Vi får se vart den här bloggen tar mig på för äventyr och jag hoppas ni gör mig sällskap genom att ta del av dem.

 

Untill next time folks... Ha det så gott, så får vi hoppas jag har nåt mer matnyttigt att berätta. 

Kram kram alla mina guldkorn där ute ✨