Dagen började verkligen inte bra. Det va meningen att jag skulle upp, göra mig iordning för att träffa en tjejkompis, vandra runt och snacka lite eftersom det var länge sen vi sågs och sen gå hem och tvätta. Men nej nej. Självklart blev det inte så. För Herr Migrän hälsade på och visade sitt fula tryne. Så vi ställde in och ska ses nästa vecka istället. Jag drog ner persiennerna, drog för gardinerna och bäddade ner mig så jag kunde vila fr dunkandet i huvudet. Men vad händer knappt en minut senare? Jo någonstans i huset börjar någon borra och det känns som att de borrar rätt in i hjärnan på mig. Och inga öronproppar man heller. Kanske borde investera i några stycken. Medicinen hjälpte iallafall. Den här gången behövde jag som tur är inte springa och kräkas pga smärtan. Något som i vanliga fall brukar hända. Usch och blä. So not funny.
Så nu ligger jag här i sängen och njuter av tystnaden. Det finns inget värre än smärta som nästan förblindar en när den väl sätter igång. Det blixtrar framför ögonen samtidigt som det pulserar i dem. Man vill bara gråta men biter ihop. Man biter ihop så mycket att det knakar i både tänder och i käkarna. Men man biter ihop. man fortsätter bita ihop...i förhoppning om att när man lättar på bettet så kanske smärtan ger efter och släpper. Hur som helst... Nu ska jag pop some pills och försöka vila skallen igen... But untill next time mina guldkorn, så hoppas jag ni får en bra kväll.
Peace out, my lovelies ✨💋