Ett nytt liv fullt av kärlek, värme, trygghet, och ett korn med glimtar av sorg, saknad och misstro för vad som hänt och fortfarande händer. Dagarna går och jag önskar ständigt att ni kunde se hur lycklig jag är, hur allt fortsätter att utvecklas till det bättre, hur även jag har utvecklats till det bättre och starkare. Ett liv jag valt att leva för att äntligen nå mitt fulla potential och för att uppleva det jag vet förtjänar. Det finns stunder då man försvinner i tankarna. Tankar som leder till korta ögonblick av "tänk om".
"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig då jag fann vad jag sökte här i livet och inte längre kände mig ensam och värdelös.
"Tänk om" ni kunde glädjas åt mig när jag äntligen kunde känna glädje från djupet av både mitt hjärta och själ.
"Tänk om" ni kunde glädjas med mig när jag äntligen fick bekräftat att jag faktiskt kunde få barn och att jag äntligen hade ett liv som växte i mig.
"Tänk om" ni kunde känna min sorg, trösta och stötta vid förlusten av detta liv jag trodde skulle få växa och bli älskat, som jag så länge jag kan minnas har längtat efter att få hålla om efter att jag fick veta att det existerade. Livet går vidare och går inte att levas baserat på ett "tänk om".
Kärlek gör man sig förtjänt av och ska inte tas förgivet. Man får lära sig hur ett hjärta kan vara kapabelt till så mycket kärlek eller till så väldigt starkt hat, men från två skilda individer. Man lär sig att härda ut, försöka stå på benen trots att styrkan i kroppen sinar och att själv ta ett beslut som måste följas. Ett beslut om ens egen lycka och hälsa. Och till slut så togs ett beslut och man var tvungen att vända ryggen till det förgångna för att själv börja läka, må bra genom att staka min egen väg och planera min egen framtid. Med en ljus framtid med massor av händelser att se fram emot som mål kan man inte annat än känna sig lycklig.
Att omge sig med personer som älskar en utan vare sig krav eller förbehåll gör mycket för läkningsprocessen och man känner sig genast mycket starkare. Leendet kommer fram oftare, tårarna rinner mer sällan och en inre ro rotar sig djupare i själen. Hoppet lever vidare att det en dag ska få bli en ny bebis. En bebis som ska få chansen att bli fullgången, födas ut i världen och växa upp mitt i en kärleksbomb av människor som skulle göra allt för att det barnet ska växa upp utan att nånsin behöva känna eller oroa sig för att bli utstött för de val han eller hon kommer göra i livet.
Små frön som alltid växt sig starka i hjärtat sen de föddes är saknade och de vet inte ens varför. Frön som alltid känts som mina egna men som man inte längre får träffa. Frön som är en del av mig men som undrar varför man aldrig hör av sig mer. Frön som är alldeles för unga för att veta sanningen till varför eller som helt enkelt inte kan förstå situationen alls. I mitt förra liv, dominerade ständigt slit och jobb, sorg och tårar, misstro och bråk med undantag av vissa dagar då man kunde, om man hade tur, få uppleva ett och annat guldkorn i tillvaron, och inte ens då var det en förunnat.
Men till slut när man fann styrkan och vände det livet ryggen så vände det och det var istället guldkorn flera gånger om dagen varje dag, och några enstaka ögonblick då allt stannade upp och gråa minnen kom upp till ytan och känslan av sorg och saknad efter mina små och stora frön tar över det ögonblicket. Även om man inte får träffa dem, krama dem och säga hur mycket man älskar dem så kommer de alltid finnas i mitt hjärta tills de en dag själva väljer att ta kontakt och får krama om dem.
Man kan inte få allt i livet. Däremot är det viktigt att man lär sig tycka om sig själv tillräckligt mycket för att se att man är värd så mycket mer än att man existerar enbart när det behövs. Att man lär sig uppskatta det lilla i livet innan man tar sig ann det större. Man vill heller inte vara den som tas förgivet... Eller att man är den som blir avskuren för att man valt en väg i livet som faktiskt för en gångs skull gör att man känner sig lycklig och ovärderlig. Man kan leva i ett stort hus, ha smycken och juveler, miljoner på banken, men till vilken nytta om man ändå lever olycklig... Men här och nu,,, i alla fall ett par veckor till så lever vi i en liten 1a. Det är trångt och vi bokstavligt krockar med och snubblar över varandra. Men vet ni vad? Trots det så rymmer det så mkt kärlek, så mycket värme o trygghet i denna söta lilla lyan.
Så snälla alla där ute. Innan ni dömmer ut någon enbart för att de inte lever efter era normer, krav eller regler, så kanske det är er själva ni borde kolla upp först. Är ni verkligen så lyckliga som ni själva påstår? Om inte... Sätt igång o gör nåt åt det. Bara för att man väljer göra saker och ting på annat sätt än vad ni brukar göra eller anser att det ska göras på så innebär det inte att det är fel. Minsta lilla förändring kan visa sig bli en väldigt positiv förändring och som kan komma att vara början till ett mer hälsosamt, lyckligare och ljusare liv värt att ta hand om. Ta hand om varandra. Och ni har den stora turen att få barn med er partner, visa dem varje dag hur mycket ni tillsammans älskar dem och inte bryter med dem enbart för att de råkar vilja skapa sitt eget liv. För jag antar att ni gjorde detsamma när ni startade ert eget liv.
Mitt eget liv har slösats bort tillräckligt på bråk, meningsskiljaktigheter och en ständig kamp om vem som faktiskt är det högsta hönset hemma. Så det här är min lista att se fram emot:
~Att få flytta inom 3v
~Att jobba så mkt jag kan på MAVA och avd 132 ~Att få åka på min absolut första bröllopsresa någonsin och bara få rå om hjärtat och mig själv. ~Att få spendera mer tid med mina svärföräldrar som längtar lika mycket som oss efter småfossingar och småhänder att ligga o gosa med💋 Vad hade jag gjort utan er? Ni suddar ut ensamheten man känner, älskar mig bortom allt förstånd trots allt man har runt om. När ord sviker mig i mina försök att berätta det för er så gör mina varma glädjetårar det åt mig💋
