Kvällen är här och i släptåget har den alla tankar som dyker upp i mörkret. Tankar som man helst förtränger och inte vill vara i närheten av. Tankar som får en att tänka på misslyckanden, besvikelser, drömmar man va dum nog att tro skulle kunna bli verklighet när man va yngre. Men man växte upp och verkligheten slog till som en blixt från klar himmel mitt i huvudet på en. Man inser att vad man än gör, hur hårt man än jobbar, hur mycket man än ger av sig själv, så är man ändå inte mer än en betydelselös person i vissa personers ögon. Personer vars bekräftelse är vad man alltid önskat sig så att man ska känna sig värdig. Men när det aldrig händer...
Man lär sig att stänga världen ute. Man lär sig att låta sårande ord rinna av en. Att inte låta dem påverka en. Men det är inte så lätt hur mycket man än försöker. Hör man det tillräckligt ofta så tror man ju på det själv till slut. Man är den där misslyckade personen som inte ser nån väg ut.
Nåt jag känner som gör mig självsäker är när jag är och jobbar. Man sätter på sig arbetsuniformen, går till jobbet och plötsligt är man en helt annan person. En person som utstrålar självförtroende och självsäkerhet inför kollegor och andra som befinner sig i närheten.
Oavsett det är mina patienter/brukare då jag är och jobbar som undersköterska, på hotellet eller arenan som servitris med mina gäster eller som tolk åt en klient jag har som uppdrag att tolka åt, då är jag självsäker. Jag tror på mig själv, på vad jag kan utföra, alla utmaninger jag klarar av under press. Men det är på mitt jobb. Min trygga bubbla. Men livet utanför jobbet då?
Sanningen är att jag faktiskt inte har nåt liv utanför jobbet. Inte egentligen. Jag jobbar så passt mycket att när jag väl kommer hem och är ledig så föredrar jag att sova pga all sömnbrist. Tränar så fort jag har orken eller tiden för det.
Gosar med mina syskonbarn så fort jag kan. Låter dem promenera på min rygg, grymt bra och välbehövlig massage måste jag säga. Nåt de tycker är hysteriskt roligt också.
Syrran brukar säga att det är ett under att hon och kidsen kommer ihåg hur jag ser ut med tanke på hur mycket jag jobbar. Det är sällan jag har lyxen att träffa dem eller mina vänner, oavsett vad vissa verkar tro. Det finns dem som verkar tro att jag spenderar min tid med att enbart träffa vänner och gå på fester.
Men t.ex imorgon jobbar jag ett långt pass och efter det ska jag faktiskt på fest med arbetskompisar. Nåt jag inte gjort på länge och faktiskt tänker unna mig själv. Precis som alla
andra har jag rätt att uppleva livet oavsett det innebär jobb eller nöje. Jag vet vad jag prioriterar i livet. Men bara för att mina prioriteringar inte gillas av eller passa andra innebär det inte att de är fel. Tänk vad tråkig världen skulle vara om alla tänkte och gjorde likadant. Alla färger skulle försvinna i mängden, människor skulle försvinna i mängden, tårar och leenden likaså.
Jag är inte du, jag kommer aldrig bli som du vill vad jag än gör. Jag är mig själv oavsett vad någon tycker. Jag lever mitt liv för min egen skull inte för någon annan.
Så, med det sagt, låt ingen någonsin försöka ändra på er för att få er att bli något som de vill istället. Du förlorar dig själv och allt du står för. Låt ingen köra över dig, stå för det du vill, stå för den du är. Endast då kan du kanske, och bara kanske kan du känna av vad äkta lycka är.
Nu mina guldkorn säger jag nattnatt ✨
Ska titta lite på tv och sen dejta kudden så jag är utvilad för morgondagen.
Ha en fin fortsättning på er fredagskväll my lovelies.
Combatgirl signing out with a kiss 💋