Det är tyst i det täta mörkret, det är en stjärnklar natt.
Så tyst att det ringer i öronen, och av trötthet jag känner mig alldeles matt.
Tystnaden är påfrestande och får tankarna att vandra.
Tankar om hopp, önskan och drömmar som så många andra.
Hjärtat sörjer vad det alltid önskat sig men aldrig kan få.
Själen gråter över det alla ser men inte vill förstå.
Vad mitt hjärta än sörjer så har det ändå värme att ge till vem som än behöver.
Jag döljer min sorg och saknad, torkar dina tårar och din smärta jag tar över.
Ta min hand, låt mig ge dig all min styrka, en styrka bortom alla gränser och utan stopp.
Låt mig ge dig den värme du behöver, låt mig ge dig en ny anledning till hopp.
Det är tyst i det täta mörkret, det är en stjärnklar natt.
Tankarna går till dig, i sällskap av ett leende lika gnistrande som den värdefullaste skatt.
Vacker dikt! Det skrev du bra! :D